En viktig del i arbetet med att bevara biologisk mångfald är att identifiera sårbara bestånd, helst innan förlusten av genetisk variation blivit för stor.

Mycket av den teoretiska forskningen kring bevarande har fokuserat på förlusten av genetisk variation inom en enskild, isolerad population. De flesta vilda populationer är dock inte helt isolerade. Individer förflyttar sig med en viss kontinuitet mellan bestånd och sprider sina gener. Det är därför viktigt med bevarandegenetiskt forskningsfokus på populationer som hänger ihop. Denna avhandling har ett sådant fokus både teoretiskt och empiriskt, och använder laxen (Salmo salar) i Östersjön samt vilda öring-populationer (Salmo trutta) i skyddade områden i Jämtland som studieobjekt.

Resultaten illustrerar vikten av sammankopplade populationer för bibehållen genetisk variation. I både Östersjölaxens och öringens fall framhålls vikten av att skydda stora områden där flera populationer kan samexistera och där migration mellan dem är möjlig. Avhandlingen bidrar med ökad kunskap om förändring av genetisk variation i ett nutidsperspektiv. Den information som erhållits är av relevans för framtida förvaltning av de många arter där variation inom och mellan populationer riskeras.