Bild
Bild:
Tema: mångfald

Främmande arter

Främmande arter kallas de arter som med människans hjälp spridits utanför sina naturliga utbredningsområden, till exempel från ett havsområde till ett annat. En del arter gör ingen skada, de kan till och med berika miljön. Andra arter räknas som invasiva, eftersom de kan orsaka stora problem.

Vad menas med främmande arter?

En främmande art är en växt, ett djur, en svamp eller en mikroorganism som med människans hjälp har spridit sig utanför sitt naturliga utbredningsområde. Detta kan ha skett alldeles avsiktligt eller av misstag.

En art som lever i samklang med naturen i sin naturliga miljö kan ställa till med mycket oreda när den etablerar sig på en ny plats, där den kanske saknar naturliga fiender eller annat som hindrar dess utbredning. Det finns flera dokumenterade, ekologiska ”katastrofer” när främmande arter konkurrerat ut andra arter och rubbat hela ekosystem.

Att avlägsna en främmande art som etablerat sig är i princip omöjligt. Därför försöker man genom lagar och regler ofta begränsa införsel av nya arter, speciellt de som man redan vet har orsakat problem på andra platser i världen.

Amerikansk kammanet syntes för första gången i Kosterfjorden 2006. Därefter har den periodvis påträffats i stort antal på västkusten, för att sedan mer eller mindre försvinna. Den har även synts i längs kusten i Skåne och Blekinge. Arten är väldigt tålig mot förändringar i temperatur och salthalt och kan äta tio gånger sin egen vikt. Kammaneten växer snabbt om det är gott om mat som till exempel fiskägg, fisklarver och hoppkräftor. Detta gör att den periodvis helt kan dominera djurplanktonsamhällen och  på så sätt påverka ekosystemet.

Amerikansk kammanet syntes för första gången i Kosterfjorden 2006. Därefter har den periodvis påträffats i stort antal på västkusten, för att sedan mer eller mindre försvinna. Den har även synts i längs kusten i Skåne och Blekinge. Arten är väldigt tålig mot förändringar i temperatur och salthalt och kan äta tio gånger sin egen vikt. Kammaneten växer snabbt om det är gott om mat som till exempel fiskägg, fisklarver och hoppkräftor. Detta gör att den periodvis helt kan dominera djurplanktonsamhällen och på så sätt påverka ekosystemet.

Invasiva arter

Vissa främmande arter har orsakat stora problem på de platser där de dyker upp, antingen genom att förändra miljön, konkurrera ut inhemska arter eller sprida smittor. De brukar kallas för invasiva arter. Det kan dock i praktiken vara svårt att förutse vilka arter det handlar om. Ofta har invasiva arter lätt för att anpassa sig, växer fort och är snabba på att föröka sig.

Hittills har långt över hundra kända främmande arter påträffats i våra svenska hav. Några av dem är invasiva och är, eller är på väg att bli, dominerande inslag i sina miljöer. På västkusten kan det handla om exempelvis amerikansk kammanet, klängmanet, blåskrabba (se toppbilden), penselhårskrabba, japanskt jätteostron och sargassotång. På ostkusten finns den svartmunnade smörbulten nu hela vägen upp till Gävle. Den återfinns även på västkusten, bland annat utanför Göteborg. Rapporter om den kinesiska ullhandskrabban har ökat på senare år och den finns nu både längs ost- och västkusten, samt även i några sjöar. Den lilla rovvattenloppan hittades för första gången i Sverige 1997 i Södermanlands skärgård och nu finns i södra Östersjön ända upp till Bottenhavet.

Spridning med barlastvatten

Främmande arter kommer till våra havsområden framför allt via fartygens barlastvatten. Världens lastfartyg beräknas transportera 3-4 miljarder ton barlastvatten per år, och när fartygen tömmer sina tankar i hamnar eller utanför kusterna finns stor risk att främmande arter följer med som fripassagerare.

Med barlastvatten, eller som påväxt på skroven, importeras och exporteras tusentals djur och planktonalger varje dag från en havsmiljö till en annan. Långt ifrån alla ”fripassagerare” klarar av att etablera sig i sin nya miljö. Vattnet kan vara för kallt, för sött, eller så klarar den främmande arten inte av att konkurrera med inhemska arter som har liknande roller i ekosystemet.

Svartmunnad smörbult kommer ursprungligen från Kaspiska havet och Svarta havet. Den upptäcktes första gången i Östersjön 1990 i utanför Gdansk i Polen dit den med största sannolikhet kommit med barlastvatten. I Sverige finns den spridd längs ostkusten upp mot Gävle och även på västkusten.

Svartmunnad smörbult kommer ursprungligen från Kaspiska havet och Svarta havet. Den upptäcktes första gången i Östersjön 1990 i utanför Gdansk i Polen dit den med största sannolikhet kommit med barlastvatten. I Sverige finns den spridd längs ostkusten upp mot Gävle och även på västkusten.

Vattenbruk, fiske och akvarier

Levande fisk och skaldjur importeras ibland, eller flyttas mellan olika vatten för vidare odling. Då händer det ibland att odlade individer rymmer eller sprider sig på annat sätt. Ibland har främmande arter gömt sig bland odlad fisk eller andra importerade arter. Dessa arter kan även bära på parasiter som kan spridas i vattenekosystemen och därmed till inhemska arter.

Det finns en också stor risk att små arter och olika sjukdomar kan spridas mellan sjöar och vattendrag genom att samma fiskeredskap används mellan olika vattensystem. ”Rymlingar” från trädgårdsdammar och rengöring av akvarier bidrar också till spridning av främmande arter.

Man ska heller inte sumpa musslor, kräftdjur eller fisk i andra vatten än de tagits ifrån för att undvika risken att de smiter eller sprider sjukdomar eller parasiter.

MER LÄSNING