Trålgräns flyttades in istället för ut

Efter larm om att flera fiskarter hotades av intensiv bottentrålning flyttades gränsen för trålning längre ut från land år 2003. Eller…? En granskning visar att gränsen i flera områden i Kattegatt i stället flyttades närmare land, och fisken i dessa områden fick ett sämre skydd.

Redan för 20 år sedan kom larm om att det stod illa till med flera fiskarter. En av de största orsakerna härleddes till bottentrålning. Därför togs ett beslut år 2003 om att flytta trålgränsen längre ut från den svenska kusten.  I januari 2004 trädde lagen i kraft, och Sverige fick en ny trålgräns längs västkusten.

Tanken var att öka skyddet och begränsa den trålning som var tillåten innanför gränsen. I Skagerrak beräknades den nya trålgränsen utifrån den så kallade baslinjen, och flytten av trålgränsen gav större områden där fisken och dess lekområden var skyddade från bottentrålning. Men i Kattegatt valde myndigheten att utgå från en egen definition på linje att utgå från, och i flera områden kunde trålare fiska närmare kusten. Det som skulle bli en förbättring för fisken blev i stället en försämring i dessa områden. Detta trots att både forskare och Sportfiske- och fiskevårdsförbundet varnade för kollaps av fiskebestånd i Kattegatt och betonade att det fanns stora värden med att flytta ut trålgränsen.

Det visar en granskning som gjorts av Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Granskningen visar att underlaget till beslutet var vilseledande vad gäller hur de nya trålgränserna skulle dras, vilket gjorde att flera remissinstanser svarade positivt på förslaget, trots att det till viss del skulle visa sig försämra situationen för de redan hotade fiskarterna.