I våra vatten finns olika fiskarter, några trivs i saltvatten och andra i sötvatten. Men vad händer egentligen inuti de arter som lever- och trivs i båda? Daniel Morgenroth har med sin avhandling "Cardiorespiratory function of euryhaline teleosts: Regulatory mechanisms, effects of warming and costs of osmoregulation" försökt reda ut saken.

Vissa arter kan inte bara överleva stora förändringar i salthalt, de flyttar till och med regelbundet mellan sötvatten och havsvatten. Det gäller exempelvis lax och ål. Dessa fiskar är euryhalina, och måste genomgå flera beteendemässiga och fysiologiska justeringar för att klara av dessa förändringar. Det inbegriper till exempel anpassningar av blodtillförseln till de organ som hjälper till att upprätthålla kroppens salt- och vattenbalans, till exempel gälar och mag-tarmkanalen.

Daniel Morgenroth har i sin avhandling bland annat visat att blodflödet till fiskarnas mag-tarmkanal troligen delvis regleras av någon sorts receptorer längs tarmen. Vid högre vattentemperaturer ökar dessutom uttorkningseffekterna av havsvatten. I en kompletterande studie visade Morgenroth att havslevande fiskar kompenserar för detta genom att dricka mer och genom att ytterligare öka mängden blod som riktas till tarmen, vilket också kräver ökad mängd blod som pumpas av hjärtat.