I den här avhandlingen undersöks hur matematiska modeller kan användas för att förutsäga arters möjligheter till utbredning och anpassning. Modellerna kan vara en hjälp i arbetet med att bevara biologisk mångfald.

Att arter har begränsade geografiska utbredningsområden beror ofta på en begränsad förmåga att anpassa sig till de miljöförhållanden som råder utanför arternas utbredningsgränser. På grund av pågående klimatförändringar kan dock de miljöförhållanden som råder inom arters nuvarande utbredningsområden komma att ändras inom den närmaste framtiden. För att undgå utrotning kommer därför många populationer att behöva migrera till nya områden och/eller anpassa sig till de förändrade livsförhållandena.

Att förutsäga arters möjligheter till utbredning är alltså viktigt och författaren vill här skapa broar mellan matematiken och biologin. De matematiska modellerna kan användas av forskare inom till exempel evolutionsbiologi eller ekologi, både för att förstå varför arter har de utbredningsområden som de har idag, men också för att förstå hur arters utbredning skulle kunna se ut i framtiden.