Föränderliga hav

Litosfären, det vill säga jordens 100 km tjocka yttersta lager, är uppdelad i olika plattor som ständigt rör sig. Denna så kallade plattektonik gör att vulkaner bildas, jordbävningar startar och nya hav och öar uppkommer. En jordbävning på havsbotten kan i sin tur göra att en flodvåg översvämmar ett helt kustområde.

Idag består 70 % av jordens yta av hav. Men om man tittar på en karta över den historiska jättekontinenten Pangea så ser man att havet med tiden ändrar både storlek och form. En maringeolog studerar just detta; havets form i olika tidperioder. Genom att undersöka sediment och bottentopografi vill man kunna förklara havens geologisk historia och förstå varför dagens hav fungerar som de gör.

Östersjön är ett relativt ungt hav. När isen började smälta efter den senaste istiden bildades en stor smältvattensjö som var förstadiet till Östersjön. Sedan dess har Östersjön genomgått flera olika stadier. En period var den mycket mer salt än vad den är idag eftersom det fanns en stor öppning ut mot Atlanten. Efter det har Östersjön återigen varit en insjö. För ungefär 6500 år sedan såg Östersjön ut nästan som idag, men lite större eftersom landmassan inte hade hunnit höja sig lika mycket efter isens tryck.

Heta källor

På 1970-talet gjordes en oväntad upptäckt på mittatlantiska ryggen som förändrade synen på djuphavens mångfald. Där hittade man nämligen ett helt nytt ekosystem som levde på mineraler och svavel som bubblade upp från skorstensliknande tuber. I närheten av de heta källorna lever snäckor, krabbor och över en meter långa rörmaskar! För att vara så långt ifrån solljus är det förvånansvärt livligt på havsbotten här. Det visade sig att huvudfödan för alla organismerna var bakterier som kunde utvinna energi ur oxiderat svavel.

Källor

Texterna är skrivna av redaktionen för havet.nu, som använder en mängd olika källor, exempelvis referensverk och facklitteratur. Vid citering anges havet.nu som källa.