Bevarad genetik hos kollapsat torskbestånd

I slutet på 1980-talet kollapsade torskpopulationen utanför Kanadas kust som ett resultat av överfiske. Spillrorna av beståndet har långsamt börjat återhämta sig, men är det samma torsk nu som då? …eller har populationens genetiska sammansättning förändrats för alltid? Glädjande nog verkar den genetiska diversiteten vara bevarad.

Torskpopulationen utanför Kanadas kust har gått från att i hundratals år funnits i överflöd och fiskats av fiskare från såväl Nordamerika som Europa, till att nästan vara helt utraderad. När allt fiske förbjöds i de värst drabbade områdena 1991 fanns där bara en procent kvar av det forna antalet, och populationen betraktades som kollapsad.

Men torskarna blev inte bara färre, de blev också mindre i storlek och nådde könsmognad tidigare. Detta har använts som ett exempel på hur ett hårt fisketryck kan påverka de genetiska förutsättningarna och minska den genetiska diversiteten i en population. Om så är fallet kommer ett lågt fisketryck inte per automatik leda till att torskarna återfår sin ursprungliga storlek. Om en genetisk utarmning har skett hos atlanttorsken skulle ett lågt fisketryck inte räcka för att populationen ska kunna återhämta sig.

En forskargrupp från Kanada och Norge har gjort genetiska analyser av fjäll och hörselstenar hos såväl nya torskar som torsk från långt innan fisketrycket blev för stort. De har kommit fram till att den genetiska diversiteten i populationen finns kvar, trots att antalen fiskar varit nere på extremt låga nivåer.

Forskarna drar slutsatsen att det finns hopp för torsken i norra Atlanten, men att det inte finns några genvägar till återhämtningen. Ett lågt fisketryck under lång tid kan leda till att det i framtiden åter kommer att finnas starka populationer av stora torskar i norra Atlanten.

MER LÄSNING