Bild: Anders Asp

Forskare vill se omedelbart stopp på ålfiske

Ett totalstopp för ålfiske, kombinerat med ökad miljöövervakning och färre vandringshinder. Det är vad som behövs för att säkra det europeiska beståndets återväxt, menar forskarna Henrik Svedäng och Charles Berkow från Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Sedan 1970-talet har mängden ålyngel (glasål) som når Europa minskat med drygt 90 procent. För Nordsjöområdet är minskningen 98 procent. Det har lett till att den europeiska ålen idag är rödlistad som "akut hotad" av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Och Internationella havsforskningsrådet (ICES) anser att all mänsklig påverkan bör "minskas till, eller hållas så nära noll som möjligt". Trots det fortsätter det kommersiella fisket på ål. Bara i Sverige tar man upp flera hundra ton per år, främst lekvandrande ål (blankål).

I ett nytt policydokument från Östersjöcentrum lyfter forskarna flera åtgärder som kan underlätta för ålen, som öppning av vandringsvägar, en minskning av vattenkraftens påverkan eller minskade utsläpp av skadliga kemikalier. Att stoppa fisket är dock en relativt enkel åtgärd som kan utföras snabbt för att säkra artens överlevnad, menar de.

"Detta skulle visserligen få ekonomiska konsekvenser för bland annat beredningsindustrin och ett begränsat antal yrkesfiskare. Kostnaderna bör dock vägas mot dagens uppenbara risk att utrota en art och därmed gå miste om möjligheten att i framtiden ha ett livaktigt och fiskbart europeiskt ålbestånd.", skriver de i dokumentet.

Forskarna pekar också på att dagens uppskattningar av ålens lekbiomassa och fiskets påverkan bygger på både osäkra mätningar och beräkningar, och vill därför se en oberoende granskning och revidering. Likaså bör man se över den faktiska nyttan av dagens utsättningar av ålyngel i svenska vatten.

MER LÄSNING