Den invasiva främmande arten svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) har en stor invasionspotential, och kommer sannolikt att sprida sig vidare. Därför bör förekomst och spridning övervakas om man vill göra några insatser för att minimera spridningen.

Övervakning och inventering av fiskförekomster sker traditionellt genom olika typer av provfiske, vilket är tidskrävande och destruktivt eftersom även andra fiskarter fångas. Fiskar lämnar genetiska DNA-spår efter sig i miljön, och detta kan användas för att påvisa förekomst av en art utan att den behöver fångas eller observeras. Tekniken kallas eDNA (från engelskans "environmental DNA") och används alltmer inom miljöövervakningen.

Den här undersökningen baseras på vattenprover från 12 lokaler analyserade för eDNA och förekomsten av svartmunnad smörbult, parallellt med provfiske på 10 av dessa lokaler. Resultaten visar att eDNA-tekniken påvisar spår av svartmunnad smörbult på de platser där provfisket bekräftar förekomst av arten, men även på tre lokaler där fisket inte gav resultat. Från två av dessa lokaler har det tidigare rapporterats fynd av arten och utifrån detta, samt artens utbredning i närområdet, betraktas detta som sanna positiva observationer.

Studien visar på vikten av att flera prover tas per lokal, och att väderförhållande och exakt plats för provtagning bör tas hänsyn till för att få ett så säkert resultat som möjligt och för att minska risken för falska negativa.