Så kan vi minska riskerna med farliga kemikalier

Användning av kemikalier bidrar till en hög levnadsstandard i många delar av världen. Samtidigt kan exponering för de mest farliga kemikalierna leda till skadliga och oåterkalleliga effekter på miljön och på människors hälsa.

Målet med riskhanteringen av farliga kemikalier är att skydda människors hälsa och miljön från oacceptabla risker. Riskbedömningen baseras ofta på information framtagen av kemikalieproducenter och/eller importörer. Riskhanteringsåtgärder har dock kritiserats för att inte uppfylla sitt förväntade syfte, och riskbedömare och beslutsfattare kan ha olika sätt att bedöma faror och risker, och kan därmed landa i olika slutsatser angående de mest lämpliga riskhanteringsåtgärderna för farliga kemikalier.

Två frågeställningar och tre processer

Det övergripande målet med denna avhandling är att bidra till en fördjupad förståelse av hur information om kemikaliers farliga egenskaper används, eller skulle kunna användas, för att förbättra skyddet av människors hälsa och miljön.

Detta utforskas genom två centrala frågeställningar: Vilka studier beaktas vid beslut om riskhanteringsåtgärder inom EU-lagstiftningen? Och, hur kan nya metoder implementeras i befintlig lagstiftning för att minska riskerna med farliga kemikalier?

Dessa frågor har besvarats genom analys av tre regulatoriska processer inom EU: begränsnings- och tillståndsförfarandena enligt REACH-förordningen (EG nr 1907/2006), samt miljöriskhanteringen enligt förordningen om växtskyddsmedel (EG nr 1107/2009).

En analys av (eko)toxikologiska studier som används för att begränsa farliga kemikalier enligt REACH-förordningen visade att studier som inte genomförts av kemikalieproducenten och som inte följer internationella teststandarder, så kallade icke-standardiserade studier (ofta utförda i forskningssyfte), ofta bidrar till myndigheternas beslut om riskminskning. Analysen indikerar även att informationen som producenter och importörer tillhandahåller till REACH-databasen inte alltid är tillräcklig för faroidentifiering och riskhantering (Artikel I). Konceptet ”essential-use” är ett tillvägagångssätt för riskhantering som introducerats i EU:s nya kemikaliestrategi, men som ännu inte används regulatoriskt. Kortfattat betyder konceptet att farliga kemikalier tillåts endast om användningen anses väsentlig för samhället och det inte finns några lämpliga alternativa kemikalier eller tekniker tillgängliga. Data som används under tillståndsförfarandet i REACH bör, teoretiskt sett, tillhandahålla tillräcklig och relevant information för en så kallad ”essential-use”-bedömning. En analys av tillståndsansökningar för fortsatt användning av särskilt farliga kemikalier visade emellertid att för ungefär en tredjedel av ansökningarna var det svårt att bedöma huruvida användningen uppfyllde kriterierna för ”essential use”.

Slutligen indikerar en inledande undersökning av de relativa riskerna med insekticider att de mer komplexa studierna på högre nivå, särskilt mesokosmstudier, är heterogena i sin design och kanske inte är användbara för en systembaserad miljöriskbedömning som syftar till att öka skyddsnivån för biologisk mångfald. Som väntat minskade riskkvoterna för de undersökta insekticiderna i de flesta fall när mer komplexa studier adderades.