Integrerad fiskfysiologi för en god välfärd inom ett hållbart vattenbruk

Ett marint vattenbruk är en viktig komponent i en cirkulär ekonomi, men vattenbruket behöver vara ekologiskt hållbart och ha ett gott djurskydd. Detta undersöks i avhandlingen genom att använda flera integrativa fysiologiska mätningar.

En växande mänsklig befolkning som behöver mättas, samtidigt som mål för att främja en hållbar livsmedelsproduktion försöker sättas. I och med detta behövs nya hållbara livsmedelskällor hittas. Denna avhandling belyser marint vattenbruk som den snabbast växande livsmedelsproduktionen i världen. Samtidigt har vattenbruk avtryck på miljön och då människor producerar djur för livsmedelskonsumtion bör djuren behandlas humant enligt djurskyddsriktlinjer. 

Foderproduktion är den del av vattenbruket som har störst miljöpåverkan. Det är därför viktigt för både fiskens välfärd och lönsamhet att fodret som ges har optimalt näringsinnehåll för optimalt upptag som blir konverterat till tillväxt. Avhandlingen visar på att räk- och sillprotein kan användas som ett alternativ till fiskmjöl som foder, då produktionstakten av fiskmjöl inte kan följa vattenbrukets tillväxt. I artikel II fördjupar sig avhandlingen inom tarmens aminosyratransport och bidrar med en djupare förståelse av näringsupptag i laxfiskar. 

Genom att öka diversiteten av arter inom lokalt marint vattenbruk främjar man även hållbarhet. Avhandlingen undersöker därför de grundläggande fysiologiska funktionerna hos den stresståliga havskatten, som med sin liknande näringsupptagning som laxfiskar visar sig ha ett stort potential för vattenbruk i Sverige. Däremot påverkade matning vid olika tidpunkter nedbrytningen och näringsupptagen hos havskatten, vilket är viktigt att ta med sig inför framtida foderoptimering.