Från avfall till resurs

Användning av uppspolad alg- och tångmassa från kusten skulle teoretiskt både kunna minska övergödningen av havet och bidra till en mer hållbar livsmedelsproduktion. Trots det får man inte snurr på systemet med dagens högintensiva jordbruk.

Släke är det gotländska samlingsnamnet för uppspolad alg- och tångmassa. Detta brukade vara en mycket eftertraktad jordbruksresurs (gödselmedel och markvårdare) i kustsamhällen runt om i hela världen innan kemiska gödningsmedel introducerades i jordbruket.

Sedan släkeanvändningen övergavs inom jordbruket har mängden ökat avsevärt som en effekt av övergödningen, och materialet betraktas vanligtvis som avfall. Samtidigt har många jordar försämrats till följd av minskad tillförsel av organiskt material. Så bortforsling av släke från lämpliga kustremsor skulle teoretiskt sett både kunna avhjälpa de negativa effekterna på marina ekosystem som en följd av övergödningen, och bidra till en mer hållbar livsmedelsproduktion.

På Gotland har ett modernt resurshanteringssystem vuxit fram ur en nationell policy som subventionerar släkeskörd som en övergödningsåtgärd. Systemet har kommit att engagera flera olika aktörer och har delvis kopplat samman marina och agrara domäner.

Denna avhandling och fallstudie av släkeskörd på Gotland är ett illustrativt exempel som ger kunskap och insikter som kan stödja utvecklingen av mer hållbar hantering. Den gjordes genom:

• semi-strukturerade intervjuer för att förstå släkehanteringen utifrån olika aktörers uppfattningar,

• kostnads-nyttoanalys av släkeskörd och bortforsling för en samhällsekonomisk bedömning av ett kretslopp av släke mellan hav och land i Östersjöregionen,

• odlingsexperiment för att förutsäga framtida trender av kadmiumkoncentration i jord från användning av släke som gödningsmedel,

• kartläggning av regionala variationer i kemisk sammansättning av färsk och komposterad släke för att överväga framtida behandlingsmetoder.

De viktigaste resultaten är att omvandlingen av släke från avfall till resurs inte kan konkurrera med kommersiellt gångbara produkter i dagens intensiva jordbruksregim. Istället verkar agroekologi, en alternativ väg till intensifiering enligt FAO, vara ett mer lovande sammanhang för att släke ska komma till sin rätt och få till de nödvändiga investeringar som krävs för att lösa dess tvetydiga resursstatus.