Övergödning

Varje år tar Östersjön emot 29 000 ton fosfor och 900 000 ton kväve. Det bor mer än 85 miljoner människor i avrinningsområdet och en stor andel av människorna är bosatta nära kusterna eller vid de vattendrag som mynnar ut i havet. Från alla dessa människor och deras verksamheter, som industrier, trafik och jordbruk, transporteras föroreningar till havet från vattendrag och via nedfall från atmosfären. En del arter i havet drar nytta av det ökade tillflödet av näringsämnen, medan andra får svårare att konkurrera och minskar i omfattning eller försvinner helt. Övergödning kan på så sätt radikalt förändra havets ekosystem.

Så funkar det

Övergödning börjar med en alltför stor tillförsel av näringsämnen. För mycket näringsämnen leder till ökad tillväxt av exempelvis växtplankton. Mängden organiskt material ökar, och detta utlöser i sin tur en rad fysikaliska, kemiska och biologiska förändringar i växt- och djursamhällena, liksom förändringar i processer i och på bottensedimenten.

När produktionen av organiskt material överstiger den normala konsumtionen i systemet kommer överskottsmaterialet inte att brytas ner, och stora bottenområden kommer då att drabbas av syrebrist och minskande mängder bottenlevande djur.

Många av dessa effekter hänger nära samman med och beror på vilken typ av område som påverkas; olika effekter kommer att dominera i olika områden. Östersjöområdet är, med sin långsamma vattenomsättning, särskilt känsligt för övergödning.

I ett brackvattenssystem som Östersjön, med starka naturliga barriärer som förhindrar vattenomblandning i vattenmassan och med dåligt vattenutbyte med angränsande hav, har övergödningssprocessen ett antal karaktäristiska drag. I ett annat havsområde kan utvecklingen och miljöeffekterna vara annorlunda.

Viktig vårblomning

Algblomningen är ett naturligt fenomen och hör till algernas normala livscykel. Olika typer av alger blommar vid olika tider på året, beroende på ljus, temperatur, näringsförhållanden och konkurrens med andra arter.

Vårblomning av växtplankton sker varje år, och domineras av kiselalger. För att blomningen ska kunna uppstå krävs det att tillgången på näring, framförallt kväve, är god. Under vintern har mängden näring i vattnet byggts upp, och vårblomningen pågår tills kvävemängderna tryter.

Störande sommarblomning

Cyanobakterierna fixerar kväve, och tillför på så sätt näring till systemet. Hur mycket kväve som de kvävefixerande cyanobakterierna tillför Östersjön är svårt att veta exakt, men studier visar att siffran ligger mellan 400 000 och 600 000 ton kväve per år.

Under sommar och höst blommar så kallade blågröna alger, som egentligen är cyanobakterier. De kan tillgodogöra sig kväve från luften, och hämmas därför inte av att halterna av löst kväve i vattnet är låga. De får därigenom en konkurrensfördel gentemot vanliga växtplankton. Massförekomst av cyanobakterier orsakar problem i vattnet, bland annat därför att många arter producerar gift.

Rena kväve eller fosfor?

För att cyanobakterierna ska kunna tillväxa behöver de stora mängder fosfor. Därför har man tidigare ansett att lösningen på problemet med giftiga algblomningar är att få bort utsläppen av fosfor, men det har visat sig att mängden fosfor i systemet hänger ihop med mängden kväve. Kväve i stora mängder ger ökad produktion av andra alger, vilket leder till mer syrefria bottnar. I de syrefria bottnarna frisätts fosfor, som kan användas till cyanobakteriernas tillväxt. Minskningen av kväve- och fosforbelastningen måste gå hand i hand, och svaret på om kväve eller fosfor ska minskas är...båda!

Jordbruk källa till utsläpp

Från älvar och vattendrag kommer naturligt en hel del kväve och fosfor, som hamnar i havet. Mellan 30 och 40 procent av den totala kväve- och fosfortillförseln till Östersjön och Västerhavet härrör från källor som inte direkt kan kopplas till mänsklig aktivitet. För Sverige är denna siffra ännu högre. Men resten av tillförseln är antropogen, det vill säga orsakad av människan. I första hand är det utsläpp från reningsverk och industrier samt läckage från jordbruksmark och skogsmark som är de viktigaste källorna. Bidragen från punktkällor vid kusten och inte minst kväveutsläpp till luften är mycket viktiga källor.

Källor till texten

Texterna är skrivna av redaktionen för havet.nu, som använder en mängd olika källor, exempelvis referensverk och facklitteratur.
Vid citering anges havet.nu som källa.

Några av källorna till texten på denna sida:

Inputs of nutrients (nitrogen and phosphorus) to the subbasins (2017). HELCOM core indicator report November 2019

Background information on the Baltic Sea catchment area for the Sixth Baltic Sea Pollution load compilation (PLC-6). HELCOM 2019.