Övergödning

Det bor ungefär 90 miljoner människor i avrinningsområdet till våra hav, och en stor andel är bosatta nära kusterna eller vid de vattendrag som mynnar ut i havet. Från alla dessa människor och deras verksamheter transporteras näring till havet. Det leder till övergödning, vilken radikalt förändrar havets ekosystem.

Läget just nu

Kampen mot övergödningen i Östersjön är både ett misslyckande och en framgång. Syrebrist och blomningar av cyanobakterier är vanligare än någonsin, men utan kustländernas effektiva samarbete för att minska näringstillförseln hade situationen i havet varit ännu värre. För att återfå ett livskraftigt ekosystem är det nödvändigt att fortsätta minska tillförseln av kväve och fosfor från land.

I Egentliga Östersjön är konsekvenserna av decennier av överskottsnäring fortfarande påtagliga. Stora delar av de djupa bottnarna lider av syrebrist eller är helt syrefria. Dessa döda bottnar frigör i sin tur lagrad fosfor från sedimenten — en ond cirkel som gör att internbelastningen kan vara lika stor som den externa tillförseln.

En oroande nyhet är att Bottniska viken — som länge ansetts vara förskonad från övergödning — nu visar tecken på att även detta havsområde rör sig mot övergödning.

Så funkar det

Övergödning börjar med en alltför stor tillförsel av näringsämnen. För mycket näringsämnen leder till ökad tillväxt av kortlivade alger och av växtplankton som gör vattnet grumligt och ökar produktionen av organiskt material. När allt detta material ska brytas ner av djur och mikroorganismer på bottnarna tar syret ofta slut.

Dessa sammantagna effekter har allvarligt påverkat viktiga livsmiljöer för många arter, vilket orsakat stora förändringar i ekosystemet och hotar den biologiska mångfalden.

Jordbruk stor källa till utsläpp

Från älvar och vattendrag kommer naturligt en hel del kväve och fosfor som hamnar i havet. Mellan 30 och 40 procent av den totala kväve- och fosfortillförseln till Östersjön och Västerhavet härrör från källor som är naturliga. Men resten av tillförseln är antropogen, det vill säga orsakad av människan. Läckage från jordbruksmark och skogsmark samt utsläpp från avloppsreningsverk och industrier är de viktigaste källorna.

Östersjön hårt drabbat

Vad övergödningen får för effekter hänger nära samman med vilken typ av område som påverkas. Egentliga Östersjön, med sitt bräckta vatten, sin starka naturliga barriär som förhindrar vattenomblandning i vattenmassan och sitt dåliga vattenutbyte med angränsande hav, är hårdare drabbat av övergödning, och därmed syrefria bottnar, än Västerhavet och Bottniska viken.

Störande sommarblomning

En effekt av övergödningen är att blomningen av cyanobakterier ökar. Dessa cyanobakterier, eller blågröna alger som de ofta kallas, blommar under sommar och höst, och kan tillgodogöra sig kväve från luften. De hämmas därför inte av att halterna av löst kväve i vattnet är låga. Genom sin förmåga att fixera kväve får de en konkurrensfördel gentemot vanliga växtplankton. Massförekomst av cyanobakterier orsakar problem i vattnet, bland annat därför att många arter producerar gift. När cyanobakterierna fixerar kväve tillför de också ännu mer näring till systemet.

Åtgärder får långsamt effekt

Det har nu gått flera decennier sedan övergödningen av Östersjön började uppmärksammas som ett stort miljöproblem, och länderna i avrinningsområdet kom överens om att minska näringsutsläppen till havet.

Förbättrad avloppsrening, minskade luftutsläpp och åtgärder inom jordbruket har gjort att näringstillförseln till havet har minskat betydligt; till Östersjön som helhet har tillförseln av kväve minskat med ungefär en tredjedel och tillförseln av fosfor med drygt hälften sedan situationen var som värst under 1980-talet.

Trots det är problemen fortsatt stora, vilket orsakar frustration hos många.

Med hjälp av modellering har forskarna visat att åtgärderna haft stor effekt. Om inget gjorts hade problemen idag varit mycket värre. Tack vare åtgärderna har Östersjön undkommit en ekologisk katastrof.

Om arbetet med att minska utsläppen fortsätter så kommer det att se allt ljusare ut för Östersjön.

Källor till texten

Texterna är skrivna av redaktionen för havet.nu, som använder en mängd olika källor, exempelvis referensverk och facklitteratur. Vid citering anges havet.nu som källa.