Övergödning hotar kustekosystem över hela världen och är oftast förknippad med en ökning av näringsämnen från mänskliga aktiviteter till kustvattnet, som ger upphov till tillväxt av alger och en rad relaterade kustmiljöproblem, som syrebrist och förändringar i näringskedjan. Detta gäller även för Östersjön, ett halvslutet hav i norra Europa, där olika drivkrafter och återkopplingar på olika skalor, från land, kust, hav och klimatet, kan påverka kustvattnet.

Syftet med denna avhandling är att öka vår förståelse av hur olika drivkrafter påverkar kustområdenas övergödning. Sammantaget visar resultaten att flera olika drivkrafter på land och i själva kusten såväl som i det öppna havet, samt i klimat och hydrologi, blandas, samspelar och påverkar varje kustområdes vattenkvalitet och ekosystemstatus. Analys av forskningen om övergödning i Östersjöns kustområden visar också att specifika åtgärder för kustmiljöförvaltning, samt återkopplingar mellan ekosystemeffekter och drivkrafter, t.ex. kvardröjande ärvda källor av näringsämnen, i kustområdenas övergödning dock är relativt svagt utforskade.

Ytterligare forskning behövs om åtgärder mot kusternas övergödning, inklusive sådana som musselodling och våtmarker, som kan vara effektiva mot ärvda källor. Slutligen behöver kustmiljöförvaltningen och relaterad forskning också ta hänsyn till hela blandningen av effekter och återkopplingar från biogeokemi, ekologi, hydrologi och klimat på olika skalor som påverkar lokala kustförhållanden. Det innebär att för de lokala kustförhållandena också ta hänsyn till påverkan från de storskaliga regionala förhållandena i öppna havet och inte bara till de lokala förhållandena vid kusten samt på land och i de inlandsvatten som dränerar in till varje kustområde.