Sedimentsanering med aktivt kol: minskning av kunskapsluckorna

Kustnära sediment har historiskt sett anrikat föroreningar från industrihamnar och floder, och över tid så har stora mängder föroreningar ansamlats i många kustområden. Trots minskade utsläpp av föroreningar till sjöar och hav så kvarstår de föroreningar som släppts ut under tidigare perioder, och sediment kan agera som reservoarer och sekundära källor av föroreningar till kustnära ekosystem. Denna avhandling använder Oskarshamns hamn som en fallstudie, vilket är en tungt förorenad hamn med höga halter av PCB, dioxin och furan, PAH, TBT, och många potentiellt toxiska metaller från tidigare utsläppskällor. Den inre hamnbassängen sanerades genom muddring och isolationstäckning under tiden som denna avhandling pågick, vilket gav oss tillfälle att både studera sedimentets toxicitet i den inre hamnen innan sanering och att studera en modern saneringsmetod för behandling av ännu förorenade sediment i den yttre hamnbassängen.

Det övergripande målet för denna avhandling är kunskapsförbättring och diskussion av för- och nackdelar med sedimentsanering med aktivt kol, vilket är ett starkt bindande material för hydrofoba organiska föroreningar som ska vara mindre kostsamt och mer miljövänligt än traditionella saneringsmetoder. En tunnskiktstäckning med aktivt kol applicerad på sedimentytan fastlägger föroreningar och minskar biotillgängligheten för akvatiska organismer utan att kräva fysisk borttagning eller separation av sediment från akvatiska ekosystem.