Miljögifter från fiberbankar längs Norrlandskusten kan spridas uppåt i näringsväven. Det visar en ny forskningsrapport från det tvärvetenskapligt forskningsprojektet Treasure. Under fyra år har man undersökt fiberbankar och fiberrika sediment längs den svenska östersjökusten, för att utveckla och testa nya metoder för att bedöma spridningsrisken av starkt förorenade och cellulosarika så kallade fiberbankar, som finns i grunda vatten längs en del av den svenska kusten.

Fiberbankar är stora ansamlingar av cellulosarika sediment som är en rest från pappersmassaindustrin. Fiberbankarna innehåller farliga organiska miljögifter som DDT och PCB, men även tungmetaller som kvicksilver och kadmium.

Vid Höga kusten ligger fiberbankarna på grunda men branta bottnar. Forskarna har bland annat studerat om föroreningarna kan sprida sig till kringliggande vattenmiljö där de kan skada Östersjöns ekosystem. Man har därför även studerat miljögifter i bottenlevande organismer, som skorv och havsborstmask.

Den största delen av det arbete som presenteras i denna rapport genomfördes mellan åren 2015 och 2018 som en del av Statens geotekniska instituts TUFFO-initiativ för att påskynda sanering av förorenade platser. TREASURE-projektet utformades för att testa ett brett utbud av kompletterande metoder på framförallt två fiberbanksområden i Ångermanälvens mynning. Målet med projektet var att rekommendera en verktygslåda av metoder som potentiellt kan användas för att förbättra den fysiska och kemiska karaktäriseringen av många fler platser som en del av riskbedömning och hantering - inklusive prioritering för åtgärd.