Kvicksilver (Hg) är en naturligt förekommande, giftig spårmetall vars utsläpp i miljön till stor del påverkats, och fortfarande påverkas, av mänskliga förehavanden. Hur tillgängligt kvicksilver är för att tas upp av organismer beror på dess kemiska form.

Monometylkvicksilver (MMHg)är den främsta formen som bioackumuleras och biomagnifieras. Det leder till att denna form kan nå skadliga koncentrationer högst upp i vissa näringsvävar. I akvatiska miljöer finns ytterligare en form, dimetylkvicksilver (DMHg). Denna form finns i störst mängd i haven, och skulle där kunna fungera som en viktig källa till MMHg. Kunskap saknas dock både om stabiliteten hos DMHg i naturliga vatten och genom vilka biogeokemiska processer DMHg bryts ned. Denna kunskapslucka kan delvis bero på att DMHg är extremt giftigt och även flyktigt, vilket gör det svårt att hantera i laboratorium.

Studierna visade att två olika processer för nedbrytning av DMHg till MMHg kan vara betydelsefulla i naturen; fotokemisk nedbrytning samt nedbrytning orsakad av sulfid i både partikulär och löst form, en tidigare okänd process.

Avhandlingen presenterar en samling metoder och överväganden för laborativt arbete med DMHg. Detta arbete demonstrerar att DMHg kan analyseras tillsammans med MMHg, och att betydelsefulla säkerhetsrisker i arbetet till stor del kan undvikas. Dessa insikter är viktiga eftersom framtida forskning på DMHg är nödvändig för att klarlägga dess funktion i den akvatiska kvicksilvercykeln i allmänhet och för nedbrytning och bildning av MMHg i synnerhet.