På havsbotten längs Norrlandskusten finns rester av utsläpp från pappers- och massaindustrin samlade i så kallade fiberbankar. Här har stora mängder träfibrer och miljögifter ansamlats under hela 1900-talet. Frågan är hur mycket av dessa föroreningar som läcker ut i vattnet. I sin avhandling har marina miljögeologen Anna Apler, studerat fiberbankarna utanför Ångermanälvens mynning.

Både tungmetaller, som kvicksilver, kadmium och bly, och svårnedbrytbara organiska miljögifter, till exempel PCB och DDT, hittades i fiberbankarna. Ju högre halt organiskt material som fanns i bankarna, desto högre halter föroreningar. Även i det vatten som finns inuti fiberbankarna påträffades metaller och organiska miljöföroreningar. Metaller binds lätt till partiklar och det var vanligare med partikelbundna metaller än metaller lösta i vattnet. En av fiberbankarna var täckt med ytterligare sedimentlager och detta verkar i någon mån hindrat metallerna från att läcka ut i vattnet.

Metallhalterna i sedimenten i Ångermanälvens mynning har minskat sedan utsläppen från fabrikerna upphörde. Men själva fiberbankarna finns kvar och de är fortfarande punktkällor där föroreningar finns kvar och kommer så vara i decennier framöver.

De potentiella effekterna av klimatförändringar och landhöjningen gör det svårt att göra en långsiktig bedömning av vilken effekt fiberbankarna kan ha på Östersjöns miljö.