På havsbotten längs Norrlandskusten finns rester av utsläpp från pappers- och massaindustrin samlade i så kallade fiberbankar. Här har stora mängder träfibrer och miljögifter ansamlats under hela 1900-talet. Frågan är hur mycket av dessa föroreningar som läcker ut i vattnet. I sin avhandling har marina miljögeologen Anna Apler, studerat fiberbankarna utanför Ångermanälvens mynning.
Både tungmetaller, som kvicksilver, kadmium och bly, och svårnedbrytbara organiska miljögifter, till exempel PCB och DDT, hittades i fiberbankarna. Ju högre halt organiskt material som fanns i bankarna, desto högre halter föroreningar. Även i det vatten som finns inuti fiberbankarna påträffades metaller och organiska miljöföroreningar. Metaller binds lätt till partiklar och det var vanligare med partikelbundna metaller än metaller lösta i vattnet. En av fiberbankarna var täckt med ytterligare sedimentlager och detta verkar i någon mån hindrat metallerna från att läcka ut i vattnet.
Metallhalterna i sedimenten i Ångermanälvens mynning har minskat sedan utsläppen från fabrikerna upphörde. Men själva fiberbankarna finns kvar och de är fortfarande punktkällor där föroreningar finns kvar och kommer så vara i decennier framöver.
De potentiella effekterna av klimatförändringar och landhöjningen gör det svårt att göra en långsiktig bedömning av vilken effekt fiberbankarna kan ha på Östersjöns miljö.
Avhandling 2021
Föroreningar läcker från fiberbankar
Föroreningar läcker från fiberbankar
Påverkan i kustekosystemen av förorenade antropogena, organiska bottensediment
-
Information
-
Läs mer
-
Hitta fler avhandlingar