Bild
Tema: avfall

Plast, sopor, skräp

Forskare har räknat ut att det flyter runt hundratusentals ton plast och annat skräp i världshaven, och det ökar hela tiden. Både skräpet i sig och nedbrytningsrester i form av mikroplaster utgör risker för det marina livet.

Skräp orsakar lidande

Det hamnar stora mängder skräp i haven varje år. Nedskräpningen leder till lidande för många marina djur, och får även stora socioekonomiska konsekvenser. Varje år dör eller skadas tusentals sjöfåglar, fiskar, sköldpaddor, sälar och valar för att de har trasslat in sig eller fastnat i fisknät, förpackningar eller annat skräp. Många djur misstar också skräpet för mat, och dör av svält med magen full av människans avfall.

Driver med strömmar

Mycket av soporna kommer från fartyg. Stormar och floder kan också föra med sig sopor från stränder och städer ut i havet. I många delar av världen bidrar förorenade floder med enorma mängder skräp till omgivande vatten.

Skräpet driver med strömmar och vindar och samlas i stora skräpvirvlar i världshaven, eller spolas upp på stränder. Till svenska västkusten kommer årligen stora mängder skräp som förs dit långväga ifrån av havsströmmar. Till Östersjön kommer inte så mycket skräp från världshaven, utan framför allt från länderna runt omkring.

Plasten smulas sönder

En allt större del av soporna är av plast. Plast bryts ned väldigt långsamt i naturen, samtidigt som tillförseln har ökat kraftigt under senare decennier. En plastmugg kan finnas kvar i 100 år. I våra svenska hav tar det extra lång tid för plasten att brytas ned eftersom vattnet är kallt och solljuset inte är så starkt.

Men all plast i havet bryts så småningom ner till mindre bitar, som till slut blir små partiklar som kallas mikroplast. På senare år har problemet med mikroplast uppmärksammats allt mer. Ett stort problem är att havets många små invånare får i sig plastpartiklar i tron att det är föda. Plastpartiklarna bryts inte ner i matsmältningsorganen, utan kan ligga kvar och orsaka problem. Man misstänker också att plastpartiklarna kan knyta till sig miljögifter, vilket skulle kunna drabba både de djur som råkar äta dem och individer som står högre upp i näringskedjan.

Mikroplaster från olika källor

Mikroplaster uppstår inte bara när plast bryts ner, utan även när till exempel däck, båtskrov eller kläder slits. Det finns också plastpartiklar som är små redan när de tillverkas, så kallad primär mikroplast. Dessa används exempelvis i kosmetika, tvättmedel och kroppsvårdsprodukter.

Mikroplast utgör en stor andel av allt plastskräp i världshaven, och förekommer i dag i alla jordens marina miljöer. Det finns i vattnet såväl som i bottensedimenten, i vikar och grunda kustområden, på stränder och i levande organismer. De mikroskopiska plastpartiklarna påträffas numera till och med i de arktiska isarna och i djuphaven.

Gammalt avfall ligger kvar i fiberbankar

Från mitten av 1800-talet fram till 1970-talet släppte massa- och träindustrier längs Norrlandskusten ut sina avlopp med träfibrer och kemikalier till havet i stort sett orenade. Sedan dess har man infört reningsåtgärder och utsläppen har minskat mycket.

Men de fibrer som tidigare släpptes ut finns fortfarande kvar i vattnet, samlade i så kallade fiberbankar på bottnarna utanför eller nedströms om utsläppskällorna. Fiberbankarna innehåller höga halter av bland annat dioxiner, PCB, tungmetaller och gamla bekämpningsmedel som idag är förbjudna.

Gifterna kan spridas uppåt i näringskedjan

Forskare har sett att bottenlevande organismer i närheten av fiberbankar samlar på sig miljögifterna, vilket innebär att de kan spridas vidare i näringskedjan. I själva fiberbankarna har man inte hittat några levande organismer alls.

Det är väldigt dyrt att sanera områden med fiberbankar, men det kan ändå bli nödvändigt. Det pågår flera undersökningar för att ta reda på spridningsrisken för gifterna i fiberbankarna och för att bedöma lämpliga saneringsåtgärder.

Källor

Texterna är skrivna av redaktionen för havet.nu, som använder en mängd olika källor, exempelvis referensverk och facklitteratur.
Vid citering anges havet.nu som källa.

MER LÄSNING