Dagens antifouling-metoder domineras av båtbottenfärger med tillsatser av biocider för att hindra påväxt av organismer på båtar. Dessa färger är dock skadliga för livet i havet, vilket fått beslutsfattare och näringsliv att leta efter mer miljökompatibla alternativ.

Denna avhandling undersöker hur man kan omvandla miljömässigt icke hållbara praktiker till mer hållbara former, med bekämpning av påväxt på fritidsbåtar (antifouling) som empirisk utgångspunkt.

Studien identifierar ett antal ”konfiguratorer” som länkar samman olika element bakom icke hållbara praktiker, samt ”om-konfiguratorer” som kan lösa upp dessa länkar. Studien ger förslag på ett ramverk som kan främja omkonfigureringen till mer hållbara praktiker, baserat på fyra ”om-konfiguratorer”: Eko-innovation, reglering, marknadsföringsmetoder och infrastrukturer.

Avhandlingen bidrar därmed till forskningen om hållbar konsumtion. Den drar också slutsatser om mottagandet av nya hållbara produkter och hur de bör marknadsföras.