Djuphavsgruvor kan drabba livet i hela havet

Det som händer på havsbottnen stannar inte där. Nya rön visar att gruvavfall från djuphavsgruvor sprids upp i vattnet och riskerar att urholka näringskedjorna i havets ekosystem.

En ny studie från University of Hawai‘i visar att avfall från testbrytningar i Clarion–Clipperton-zonen i Stilla havet inte bara påverkar bottenmiljöer. De grumliga plymerna sprids hundratals meter upp i vattnet och kan slå hårt mot viktiga delar av havens näringskedjor.

Mer än hälften av allt djurplankton och omkring 60 procent av mikronektonet – små fiskar, räkor och bläckfiskar och andra simmande arter som livnär sig på djurplankton – riskerar att exponeras för partiklar med betydligt lägre näringsinnehåll än det naturliga ”marina snöfallet” som normalt förser djupet med föda. Resultatet blir ett hav där näringskedjorna tunnas ut – som att byta näringsrik kost mot tomma kalorier.

Forskarna konstaterar också att påverkan sträcker sig bortom själva gruvbrytningen. Hur avfallet hanteras avgör vilka delar av havet som drabbas hårdast. Utsläpp nära ytan kan skada larver och växtplankton och spridas med havsströmmarna, medan djupare utsläpp hotar organismer som binder samman ytan med djuphavet. Forskarna varnar för att ingen metod är riskfri och att storskalig gruvdrift bör vänta tills konsekvenserna är bättre kartlagda.

Studien är publicerad i Nature Communications.