Nya rön om isen på Grönland

Resultaten från expeditionen till Petermann-fjorden på nordvästra Grönland år 2019 har åter använts för att allt bättre förstå vad som kan komma att hända nu när den Arktiska isen blir allt tunnare. Mycket tyder på att istungan som håller emot stora delar av inlandsisen kommer att smälta.

Det största enskilda bidraget till den globala havsnivåhöjningen kommer för närvarande från den Grönländska inlandsisen. Enbart längs den norra kusten dränerar utloppsglaciärer ett område med en isvolym som uppskattas motsvara ca fyra meters genomsnittlig global havsnivåhöjning.

Dessa utloppsglaciärer mynnar ut i havet, och bildar så kallade istungor som har en stabiliserade funktion och fungerar som en effektiv propp som bromsar upp glaciärens långsamma flöde. Nu när klimatet blir varmare smälter istungorna och blir både tunnare och kortare, och glaciären glider snabbare mot havet.

Kunskapen om dessa processer är dock begränsad. Abhay Prakash har använt data som samlats in från Petermann-fjorden under Ryder 2019-expeditionen för att bättre förstå hur den basala smältningen går till, och hur den kommer att förändras i ett varmare klimat.  

Resultaten visar att när isen i området utanför fjorden ändras från att bestå mest av tjock och landfast havsis till att bestå i huvudsaken av rörlig och tunn havsis, så kan smältningen av istungan fördubblas. Genom vind- och konvektionsdriven uppvällning kommer varmt Atlantvatten att komma in, och under sommaren kan turbulenta processer leda till ökad smältning även om temperaturen inte ökar. När utflödet från glaciären ökar riskerar processen att förstärka sig själv, via utflödesdrivna strömmar och förstärkt vertikalcirkulation.

Detta skulle kunna få stora konsekvenser för den Grönländska inlandsisens bidrag till den framtida havsnivåhöjningen.