Örnen flyger igen

De klassiska miljögifterna PCB och DDT har generellt sett minskat sedan 1970-talet. Toppkonsumenterna gråsäl, havsörn och utter, som tidigare varit mycket hårt drabbade av framförallt DDT och PCB, har återhämtat sig, och populationerna växer. Populationerna av havsörn är nästan tillbaks till 50-talets nivåer. Antalet gråsälar ökar med ungefär åtta procent per år, och antalet är nu ungefär en fjärdedel av populationsstorleken i början på 1900-talet.

Fortfarande problem

Samtidigt finns det orosmoln. Även om DDT och PCB minskar generellt så utsätts havsmiljön idag för en stor mängd olika miljögifter, läkemedelsrester och plastpartiklar Vi ser ofta allvarliga effekter av miljögifter i ekosystemet utan att vi säkert vet exakt vilka miljögifter som är orsaken. Undersökningar visar exempelvis att abborrars könskörtlar minskar i storlek, framförallt i fisk från Bottenhavet. Havsörnsägg från norra Bottenhavet har på senare tid återigen visat sig innehålla förhöjda halter av PCB och DDT, och havsörnarnas kullstorlekar är lägre i detta område jämfört med andra områden.

Ingen storskalig övergödning

Bottenviken är naturligt näringsfattig, med en god syresituation i djupvattnet. Ungefär en tredjedel av kustområdena uppvisar dock övergödningssymptom.I Bottenhavet har syrehalterna försämrats under de senaste åren, vilket tros bero på att syrefattigt vatten kommit in från Egentliga Östersjön. Även klimatförändringarna bidrar till den försämrade syresituationen, eftersom de leder till ökande vattentemperaturer och ett ökat inflöde av organiskt material.

Intressant är den stora skillnaden mellan Bottenviken och Bottenhavet. Bottenviken, med stor påverkan av kväverikt älvvatten, är fosforbegränsat. Kvoten mellan kväve och fosfor ligger normalt (exempelvis i Bottenhavet) på cirka 15. I Bottenviken ligger kvoten på mellan 50 och 400, med de högsta värdena i maj, då tillrinningen från älvarna är som störst.

Havsborstmask sprider sig

Bottniska viken har varit rätt förskonat från invasion av främmande arter. Orsaken är den låga salthalten. Många invaderande arter har förts dit av barlastvatten från områden med betydligt högre salthalter. När växten eller djuret når Bottniska vikens utspädda brackvatten är det inte så stor sannolikhet att det ska överleva. En del arter har dock klarat av att etablera sig. Ett exempel är den lilla havsborstmasken Marenzelleria viridis, som på några år spridit sig till alla delar av Bottniska viken. Denna mask är en effektiv omrörare i bottensedimenten, och misstänks frigöra miljögifter som annars legat bundna i bottnarna.

Känsligt för olja

Bottniska viken är betydligt mindre trafikerat av fartyg än Egentliga Östersjön, Skagerrak och Kattegatt. Under 2000-talets första decennium har området drabbats av i snitt ungefär fem procent av de totala utsläppen i den svenska zonen.

Oljeutsläpp är alltså ett litet problem i Bottniska viken. Samtidigt är det ett mycket känsligt område, och ett större oljeutsläpp skulle få mycket allvarliga konsekvenser.

Läs mer om Bottniska viken

Källor

Texterna är skrivna av redaktionen för havet.nu, som använder en mängd olika källor, exempelvis referensverk och facklitteratur. Vid citering anges havet.nu som källa.