Ålbeståndet fortsätter minska

Antalet vuxna ålar har minskat markant de senaste decennierna, visar en ny studie. Samtidigt tyder resultaten på att ålfiskets påverkan i svenska kustvatten kraftigt underskattats.

Den europeiska ålen är sedan länge klassad som akut hotad, och trots att EU beslutade om ålförvaltningsplaner för snart två decennier sedan har nedgången fortsatt. Den nya studien visar att förekomsten av större ål, över 50 centimeter, har minskat markant både i Östersjön och i Skagerack och Kattegatt.

– Det här visar att skyddet av ålen inte har varit effektivt. Tvärtom har nedgången accentuerats sedan ålförvaltningsplanerna togs fram, säger fiskforskaren Henrik Svedäng, som gjort studien.

I Sverige har ålförvaltningen sedan 2008 byggt på minskat fiske, åtgärder vid vattenkraftverk, stödutsättningar och ökad tillsyn. Fisket på västkusten stängdes helt 2012, vilket lett till en viss ökning av gulål (ung växande ål) i området. På ostkusten har man däremot valt att långsamt fasa ut ålfisket. Enligt tidigare uppskattningar har påverkan från fisket minskat betydligt, men i den nya studien har Henrik Svedäng analyserat provtagningar med bottentrål som görs av Internationella havsforskningsinstitutet ICES. Han konstaterar att tidigare beräkningar av fiskedödligheten i svenska kustvatten är orimligt låga.

– Om fiskets påverkan skulle vara så liten skulle mängden ål i svenska vatten uppgå till många tusen ton. Då skulle ål vara en av de vanligaste fiskarna i Östersjön och det är helt tydligt att så inte är fallet, säger Henrik Svedäng.

En ny nationell ålförvaltningsplan för 2025–2030 är ute på remiss. Planen sätter långsiktiga mål, men innehåller inga nya begränsningar av fisket, trots att forskare, miljöorganisationer och Internationella havsforskningsrådet ICES rekommenderat totalstopp. Henrik Svedäng varnar nu för att ålen riskerar utrotning om åtgärderna inte skärps.

– Varje nu levande ål bör ses som viktig tills dess en återhämtning av det vuxna beståndet kan fastställas, säger han.