Så kan utsättning av larver hjälpa torsken tillbaka

Kan laboratoriekläckta larver stärka Östersjöns torskbestånd? En ny avhandling från Uppsala universitet har undersökt om utsättning av larver kan bidra till återhämtning och vad som krävs inför en utplantering.

Toppredatorer spelar en avgörande roll för att ekosystem ska vara balanserade och motståndskraftiga. De påverkar bland annat bytesdjurens populationer och stabiliserar näringsvävarna. I östra Östersjön spelade torsken (Gadus morhua) tidigare denna roll, men idag har beståndet sjunkit till kritiskt låga nivåer. Trots att det riktade kommersiella fisket förbjöds för flera år sedan, har torsken inte lyckats återhämta sig.

I en ny avhandling från Uppsala universitet har undersökt om kläckning och utsättning av torsklarver från laboratorier kan vara en metod som bidrar till att återhämta lokala bestånd och vilka kritiska moment man i så fall behöver ta hänsyn till.

Välj plats med omsorg

En viktig del, enligt författaren Neele Schmidt, är att vara noggrann när man väljer plats för utsättning av larver. Där vill man undvika rovdjur, som sill och skarpsill, eller konkurrenter som kräver samma typ av föda eller livsmiljö som larverna. Genom att kombinera metoder som provfiske och analys av miljö-DNA (eDNA), kan man få en bred bild av artsammansättningen i området.

För att undersöka vilka individer som har störst överlevnadschanser i det fria studerades variationer hos ägg och larver från vildfångade torskar av olika storlekar under hela lekperioden, men inga tydliga mönster upptäcktes.

Anpassa för rätt salthalt

Ett kritiskt moment för torskägg i Östersjön är deras förmåga att hålla sig flytande i syrerikt vatten och inte sjunker ner mot de syrefria bottnarna. I laboratoriet behövde äggen en högre salthalt för att överleva och därför testades metoder för att acklimatisera larverna till Östersjöns lägre salthalt så att de med egen flytkraft skulle kunna överleva en utsättning.

För att kunna utvärdera om utsättning av larver bidrar till torskens återhämtning behöver man skilja på utsläppta larver och vilda individer. I projektet testades därför även olika tekniker för att märka larvernas hörselstenar - otoliterna.

Miljön avgör långsiktig återhämtning

Sammantaget visar avhandlingen att val av utsättningsplats, förberedelse av larver och otolitmärkning för uppföljning är viktiga delar för ett framgångsrikt utsättningsprogram. Men Neele Schmidt betonar samtidigt att den avgörande faktorn för en långsiktig återhämtning av torskbestånden är förbättrade miljöförhållanden.