Fiskar kan, tvärtemot vad man tidigare trott, utnyttja solstrålning för att värma upp sin kropp till temperaturer som överstiger det omgivande vattnet. Temperaturökningen har en direkt påverkan på fiskens tillväxt och beteendet kan därmed vara viktigt för dess framgång.

I sina studier om gäddor hittade Oscar Nordahl genetiska skillnader mellan gädda från olika lekområden. Anledningen är troligen gäddans benägenhet att återvända dit den är född för att leka, så kallat hembeteende. Det innebär att små bäckar och våtmarker längs kusten kan ha sina egna unika bestånd av gädda som skiljer sig åt från deras grannar som leker några kilometer norr eller söder om. Detta trots att de alla lever tillsammans längs kusten under större delen av året.

Gäddan kan fungera som ett exempel som ökar förståelse för att fiskar kan uppvisa stor variation också inom arter, även om det inte syns på ytan. Denna variation är viktig att bevara och det gör vi genom att restaurera förstörda miljöer som till exempel utdikade våtmarker, att man skyddar lekområden och förvaltar fiskbestånden på ett förnuftigt sätt.