Främmande arter

Främmande arter kallas de arter som med människans hjälp spridits utanför sina naturliga utbredningsområden. En del arter gör ingen skada, de kan till och med berika miljön. Andra arter räknas som invasiva, eftersom de kan orsaka stora problem.

Vad menas med främmande arter?

En främmande art är en växt, ett djur, en svamp eller en mikroorganism som med människans hjälp har spridit sig utanför sitt naturliga utbredningsområde. Detta kan ha skett alldeles avsiktligt eller av misstag.

En art som lever i samklang med naturen i sin naturliga miljö kan ställa till med mycket oreda när den etablerar sig i en ny miljö, där den kanske saknar naturliga fiender eller andra spärrar. Det finns flera dokumenterade "katastrofer" när främmande arter konkurrerat ut andra arter och rubbat hela ekosystem.
Att avlägsna en främmande art som etablerat sig är i princip omöjligt. Därför försöker man genom lagar och regler ofta begränsa införsel av nya arter, speciellt de som man redan vet har orsakat problem på andra platser i världen.

Invasiva arter

Vissa främmande arter har en dokumenterad historia av att kunna orsaka stora problem på de platser där de dyker upp, antingen genom att förändra miljön, konkurrera ut inhemska arter eller sprida smittor. De brukar kallas för invasiva arter. Det kan dock i praktiken vara svårt att förutse vilka arter det handlar om. Ofta har invasiva arter lätt för att anpassa sig, växer fort och är snabba på att föröka sig.

Hittills har långt över hundra kända främmande arter påträffats i våra svenska hav. Några av dem är invasiva och är, eller är på väg att bli, dominerande inslag i sina miljöer. För Bohuskusten gäller det den amerikanska kammaneten, den lilla blåskrabban, japanskt jätteostron, sargassotång och kanadagås. I nästan hela Östersjön och i älvar med brackvatten på västkusten är den svartmunnade smörbulten numera en av de vanligaste fiskarna. Rovvattenloppan och kinesisk ullhandskrabba är andra exempel på relativt nya arter i Östersjön, som riskerar att ställa till besvär.

Spridning med barlastvatten

Det viktigaste sättet som främmande arter kommer till våra havsområden är via fartygens barlastvatten. Världens lastfartyg beräknas transportera 3-4 miljarder ton barlastvatten per år, och när fartygen tömmer sina tankar i hamnar eller längs utanför kusterna finns stor risk att främmande arter följer med som fripassagerare.

Med barlastvatten, eller som påväxt på skroven, importeras och exporteras tusentals djur och planktonalger varje dag från en havsmiljö till en annan. Långt ifrån alla "fripassagerare" klarar av att etablera sig i sin nya miljö. Vattnet kan vara för kallt, för sött, eller så kan den främmande arten inte klara av att konkurrera ut inhemska arter med liknande roller i ekosystemet.

Vattenbruk, fiske och akvarier

Levande fisk och skaldjur importeras ibland, eller flyttas mellan olika vatten för vidare odling. Då händer det ibland att odlade individer rymmer eller sprider sig på annat sätt. Ibland har fripassagerare gömt sig bland odlingsfisk och importerade arter. Dessa arter kan även bära på parasiter som kan komma ut i det vilda och då sprida sig till inhemska arter.

Det finns en också stor risk att små arter och olika sjukdomar kan spridas mellan sjöar och vattendrag genom att samma fiskeredskap används mellan olika vattensystem. På senare tid har det blivit populärt att anlägga privata dammar och ha akvarier hemma, vilket varit en källa till spridning av bland annat en del främmande alger.

Förpackningsmaterial för till exempel ostron kan bestå av alger som inte finns i svenska vatten. De ska inte slängas ut i havet. Man ska heller inte sumpa musslor, kräftdjur eller fisk i andra vatten än de tagits ifrån för att undvika risken att de smiter eller smittar.

MER LÄSNING