Miljötillståndet i Västerhavet
Överfiske det största miljöhotet
Det största problemet i Västerhavet är idag överfisket. Förekomsten av många bottenfiskar, inklusive torsk, har minskat så kraftigt att framtiden för dessa bestånd är osäker.
Det finns i vissa fall tecken på att ändrade produktionsförhållanden kan ha bidragit till en minskad återväxt, men mycket talar för att huvudorsaken till förändringarna är en längre tids fiske på långsiktigt ohållbara nivåer.
Torskbestånden längs den svenska västkusten befinner sig på historiskt mycket låga nivåer och fisketrycket är en av de främsta orsakerna. För såväl torskbeståndet i Kattegatt som det i Nordsjön-Skagerrak är framtidsutsikterna synnerligen osäkra. De resterande lekbestånden av torsk i dessa områden består bara till mycket liten del av sådan gammal, stor fisk, som kan producera ägg/larver av högre kvalitet och med större överlevnadsförmåga. De regleringar som beslutats inom EU har ännu inte gett några mätbara resultat.
Giftiga tennföreningar i sedimenten
I många avseenden är miljögiftssituationen på västkusten bättre än i Östersjön. Ett mycket allvarligt problem är dock de höga halterna av organiska tennföreningar, s.k. TBT, från båtbottenfärger. Trots att detta mycket giftiga ämne är förbjudet sedan 90-talet på mindre fartyg och båtar, både i Sverige och EU, återfinns höga halter i sediment från från farleder, hamnar och naturhamnar.
Tipsa andra om sidan
