- I vissa fall har bestånden i Östersjön utvecklat så stora skillnader att de kan betraktas som olika arter, säger Kerstin Johannesson från Göteborgs universitet, som lett studien. Exempelvis kan östersjötorsken anses vara en egen art, liksom den bottenlekande flundran som utvecklats i Östersjön och bara finns där.

Forskarna har sammanställt genetisk och annan biologisk information för 23 marina arter. Genom att jämföra DNA från olika bestånd, från Nordsjön och in i Östersjön, kunde forskarna visa att i Öresund och Bälten ökar de genetiska skillnaderna markant hos de flesta arter. Det sker ett genetiskt skutt.

– Forskningsresultaten visar att de genetiska skillnaderna, hos de flesta av de undersökta arterna, är en följd av anpassningar till Östersjöns mycket speciella miljö, säger Kerstin Johannesson. Östersjöindividerna har gener som gör det möjligt att överleva och fortplanta sig trots den låga salthalten. Och skillnaderna har uppkommit genom naturligt urval.

–Östersjön är en helt unik marin miljö som funkar utmärkt som ett naturligt laboratorium för forskning om hur arter anpassar sig och om hur nya arter uppstår. Det är en guldgruva som liknar den som Darwin fann när han besökte Galapagos, avslutar Kerstin Johannesson.