Blåstång (Fucus vesiculosus)

Blåstång är en stor brunalg. Den är brun till olivgrön i färgen och har en platt gaffelförgrenad bål med tydlig mittnerv. Blåstången har ofta parvisa flytblåsor som anläggs på våren och gör att bålen står upprätt i vattnet. Det förekommer också former av blåstång utan flytblåsor. Dessa är vanliga på mer vågexponerade lokaler. Arten är flerårig. En blåstångsruska är antingen en hon- eller hanindivid med förökningstoppar som är mer spetsiga i bestånden på västkusten till mer rundade i Östersjön. Blåstång har två förökningsperioder, en i slutet av maj - juni och en under senhösten. De inidvider som förökar sig under senhösten anlägger sina förökningstoppar ovanför flytblåsorna i juli - augusti. Blåstång har mycket stor formvariation och kan vara svår att skilja från smaltång i Bottenhavet där de förekommer tillsammans, men den är mindre förgrenad, grenarna är bredare och förökningstopparna är större.

Blåstång växer på klippor, stenar och större musselskal, från lågvattennivån ner till cirka 10 meter i Östersjön. Man kan även hitta den löst liggande på mjuka bottnar. På västkusten bildar den ett bälte mellan spiraltången och sågtången. Den är vanlig i Östersjön från Skånes kust in i Bottenhavet. I den nordligaste delen blir den mer ovanlig.

Fakta: Blåstångens kärleksliv

Under stilla fullmånekvällar i maj och juni släpper tångplantorna ut miljarder små ägg och spermier i Östersjöns vikar. Svärmningen är synkroniserad och följer tidvattnet och månens dragningskraft trots att vi i Östersjön inte har något tidvatten. Det är en kvarleva från när tången endast växte i tidvattenzonen. Trots mängden ägg är det ytterst få som landar på en lämplig botten och överlever. Tångruskor växer långsamt och man tror att de kan bli upp till 50 år gamla.