Ålgräsängarna - äldre kolsänkor än tidigare känt

I Östersjön hittar man ängar av ålgräs (Zostera marina) som i tusentals år har lagrat kol och kväve i havsbottnen. Ny forskning från Södertörns högskola har undersökt hur denna långtidslagring har påverkats av både landhöjning och förändrad markanvändning.

I studien, som publicerats i Nature, konstaterar forskarna att dessa undervattensängar har etablerats redan för 4000 år sedan och är äldre kolsänkor än man tidigare trott. Därmed är de också svåra att ersätta ifall de går förlorade.

– Det här är inte något som byggs upp på några decennier. Vi pratar om tusenåriga kolsänkor", säger Martin Dahl, docent vid Södertörns högskola i ett pressmeddelande.

Utöver att fungera som viktiga livsmiljöer som ger skydd och föda åt andra arter, så stabiliserar de bottensediment och bidrar till att organiskt material sprids och lagras långsiktigt även i omgivande bottnar.

Analyser utanför Västervik och i S:t Annas skärgård visar att sediment i sjögräsängar som ligger nära jordbruk eller skogavverkning har högre halter av lagrad näring och kol. Resultaten pekar också på att landhöjningen under de senaste årtusenden har bidragit till fler skyddade miljöer där ålgräs har kunnat etablera sig.

Sjögräsängarna kan jämföras med skogar på land. Det tar mycket lång tid att bygga upp deras struktur och funktion, och när de förstörs, påverkas ett helt ekosystem som lagrat kol under generationer. Enligt forskarna är det därför viktigare att lyckas skydda dessa miljöer, än att försöka återställa dem i efterhand.

– Det finns en föreställning om att vi alltid kan återskapa det som gått förlorat. Men när det gäller sjögräs handlar det om system som har vuxit fram under tusentals år. Då är skydd helt avgörande, säger Martin Dahl.