Cyanobakterierna bidrar med livsnödvändigt kväve till Östersjöns invånare. Moderna metoder avslöjar vilket av de vanligast förekommande släktena som gör vad, och hur mycket.Läs mer

Älvvatten för med sig näringsämnen ut i havet. Ändå ökar inte produktionen av växtplankton i havet vid höga vattenflöden - snarare tvärtom. Det lösta organiska kolet verkar begränsa växtplanktonens produktion.Läs mer

Åtgärder mot övergödning kostar stora summor, men att minska tillväxten av alger har inte alltid avsedd effekt. Havssamhället slutar inte andas för att det växer långsammare. Snarare tvärtom.Läs mer

I sedimenten sker processer som är viktiga för näringsbalansen i havsvattnet. Omvandlingen av fosfor är relativt väl känd, medan kvävets kretslopp är betydligt mindre känt.Läs mer

Varje sommar blommar cyanobakterierna, och ger upphov till larmrapporter. Men de är inte bara ett problem, utan utgör också en viktig del av Östersjöns näringsväv.Läs mer

Näringsämnen som transporteras till havet kan leda till övergödning. Forskning visar att de kustnära havsområdena spelar en viktig roll som filter för näringen från land.Läs mer

Ny forskning visar att våtmarkers förmåga att minska näringsbelastningen på havet beror på var de ligger i landskapet.Läs mer

Sjöfarten i Östersjön och Västerhavet är mycket intensiv, och fartygens utsläpp till luft och vatten har negativa effekter på havsmiljön. Men det finns sätt att minska effekterna.Läs mer

Bättre avloppsrening har lett till att vattenkvaliteten i Stockholms skärgård förbättrats. Nu visar en ny studie att blåstången är tillbaka ändå in i fjärden Trälhavet Läs mer

Europaparlamentet har enats om att reglerna för avloppsrening ska skärpas, för att ytterligare minska utsläppen av näringsämnen och kemikalier till naturen Läs mer

En 6000 kilometer lång vandring – Save the Baltic Sea – har just tagit sin början. Miljöengagerade medborgare ska under 9 månader vandra runt hela Östersjön med uppmaningen att skydda vårt gemensamma hav. Alla är välkomna att följa med. Läs mer

Hästhållning kan ha stor påverkan på sjöar och hav, särskilt när de ligger stadsnära och nära vattnet. Det framgår av en studie som undersökt näringstillförseln från ett antal hästgårdar i Ekerö Läs mer

Kan kväverening vid reningsverken i norra Sverige förbättra miljön i Östersjön? Och går det att göra i så kallt vatten och ändå vara resurseffektivt ? De frågorna ska besvaras i ett nytt stort forskningsprojekt. Läs mer

Ett företag står i startgroparna för att samla upp mineralklumpar från Östersjöns botten i jakten på metaller till den gröna omställningen. Men det finns farhågor – såsom störda smådjur, rubbade kretslopp och ökade utsläpp. Läs mer

Alger kan användas för att rena avloppsvatten från fosfor, kväve och andra gifter. Men vissa av dessa algarter kan även kan odlas i Östersjövatten, där de både renar havet och producerar nyttiga föreningar. Läs mer

Genom att odla alger i restvatten från livsmedelsindustrin både växer de snabbare och mångdubblar sitt proteininnehåll. Det visar en ny forskningsstudie, som därmed ökar algernas chans att bli en konkurrenskraftig proteinkälla. Läs mer

Skarvarna är inte de mest omtyckta av våra fåglar. Men de kan faktiskt komma till nytta i miljöövervakningen. En ny studie visar nämligen att deras ägg kan användas för att följa miljögifter i naturen. Läs mer

Idag signerades en uppdaterad åtgärdsplan för Östersjön, Baltic Sea Action Plan, av Östersjöländernas alla miljöministrar. Samarbetet mellan Östersjöländerna om en gemensam och offensiv plan för att förbättra ett havsområde är unikt i världen, och har lett till påtagliga förbättringar Läs mer

I denna rapport redovisas ett uppdrag som Jordbruksverket beställt med syfte att visa vilken effekt våtmarker har för att minska transporten av fosfor och kväve till sjöar, vattendrag och hav från jordbruk. Studien visar att våtmarker fångar näring, särskilt fosfor, i större utsträckning än man tidigare trott. Enligt de modeller som tagits fram i studien har våtmarkerna minskat den årliga transporten av fosfor och kväve till havet med 18 ton fosfor och 170 ton kväve. Läs mer

I studien har forskare från IVL analyserat kostnadseffektiviteten av två potentiella styrmedel riktade mot att minska utsläppen av kväveoxider (NOx) från sjöfarteninom Östersjön och Nordsjön. Kväveutsläppsområdet, på engelska NOx Emission Control Area (NECA), handlar om att i ett område införa strängare utsläppskrav för fartyg som byggs efter 2021. Ett system med NOx-skatt och fond innebär att skatteintäkterna skickas tillbaka till rederier som ett ekonomiskt stöd för att installera reningstekniker på fartyg byggda före 2021. Läs mer

Fosfathalterna i Egentliga Östersjön är mycket höga. Havsområdet har också ett tydlig överskott av fosfat jämfört med oorganiskt kväve. Överskottet har förstärkts sedan 1990-talet. Läs mer

Rapportering om miljötillståndet i våra hav sker oftast havsområdesvis. Mer sällan berörs hur havsområdena påverkar varandra. Här visar vi att tillståndet i Egentliga Östersjön i stor utsträckning påverkar fosfor- och kvävekoncentrationen i Kattegatt och även kvävekoncentrationen i Bottenhavet. Läs mer

Mängden kväve som tillförs havet har genom åren mätts med hjälp av flera olika metoder. På senare år har så kallad katalytisk oxidation kommit att dominera mätningarna eftersom den anses mindre skadlig för laboratoriepersonalens hälsa och för miljön. Bytet av metod är inte helt okomplicerat eftersom den katalytiska oxidationen ger något lägre halter kväve än tidigare mätningar. Läs mer

Under de senaste decennierna har stora resurser satsats på att anlägga nya eller restaurera utdikade våtmarker. Många gånger med det uttalade syftet att rena bort näringsämnena kväve och fosfor, och därmed minska övergödningen av våra sjöar och hav. Men hur bra fungerar våtmarkerna egentligen? Nu har Mistras råd för evidensbaserad miljövård, EviEM, gjort en systematisk utvärdering för att ta reda på det. Läs mer

Under de senaste decennierna har stora resurser satsats på att anlägga nya eller restaurera utdikade våtmarker. Många gånger med det uttalade syftet att rena bort näringsämnena kväve och fosfor, och därmed minska övergödningen av våra sjöar och hav. Men hur bra fungerar våtmarkerna egentligen? Nu har Mistras råd för evidensbaserad miljövård, EviEM, gjort en systematisk utvärdering för att ta reda på det. Läs mer

Sverige behöver enligt internationella mål minska sitt fosforläckage till Egentliga Östersjön till maximalt 308 ton fosfor per år. Men även om Sverige stoppar alla mänskliga utsläpp, får Sverige svårt att klara målet. Rapporten visar att de största totalutsläppen fortfarande kommer från jordbruk och skogsbruk. Läs mer

Sammanställning av årlig tillförsel av fosfor och kväve till Hallands kustvatten med vattendrag och från punktkällor 1992-2013. . Läs mer

Karta och tabellverk med resultat från förbundets omfattande provtagningar längs Svealandskusten gällande totalkväve, totalfosfor, klorofyll a, biovolym, växtplankton, siktdjup. Resultaten visas havsområdesvis för varje provtagning, samt som medelvärden för den senaste femårsperioden. Färgerna visar statusklassning enligt vattendirektivets bedömningsgrunder. Läs mer

Om kväverening i reningsverk - biologiska omvandlingar av kväve. Tillgången på kväve i form av ammonium och nitrat begränsar ofta tillväxt av alger och bakterier i vattenmiljöer. För att minska utsläppen av kväve till havet finns eller kommer kväverening av avloppsvatten att införas i de reningsverk som ligger nära kusten. Läs mer

I Östersjön inträffar årligen omfattande sommarblomningar av kvävefixerande cyanobakterier. Blomningarna tillför flera hundra kiloton nytt kväve per år, vilket är lika mycket som den årliga kvävetillförseln via floderna, och mer än dubbelt så mycket som det atmosfäriska nedfallet. Cyanobakteriernas kvävefixering är därför en kritisk del av kvävecykeln och viktig för ekosystemens funktion i Östersjön. Läs mer

Kvävets kretslopp i havet är intressant eftersom det har en nyckelroll i problematiken runt övergödning och för att det hela tiden upptäcks nya processer i omsättningen av detta viktiga näringsämne. Målet med denna avhandling var att bättre förstå hur mikroorganismernas omvandling av kväve mellan olika former påverkas av biotiska och abiotiska faktorer. Meiofauna, de mycket små djuren som lever mellan sandkornen, ökar kväveförlusten från systemet. Läs mer

Nyupptäckta vägar som för bort kväve från havet på ett naturlig sätt. Halten kväve i havet har ökat dramatiskt det senaste seklet, vilket i vissa kustnära områden har medfört en ökad algblomning. Nu visar en avhandling att det finns en tidigare okänt väg för kvävet att försvinna, som till skillnad från traditionella vägar inte bildar några växthusgaser. Läs mer

I avhandlingen har författaren och medförfattare studerat kol- och kväveflöden förknippade med vattenlevande växtplankton. Med moderna metoder har forskarna mätt upptag av kol och relationen mellan nitrat- och ammoniumupptag hos enskilda celler. Det har gjort det möjligt att mäta hur mycket koldioxid olika arter av alger kan ta upp, samt vilken form av kväve algerna helst använder vid låga koncentrationer av näringsämnen och med alla samspel mellan olika organismer intakta. Läs mer

I denna avhandling studeras närsaltsflöden över sediment-vatten-ytan i Östersjön, ett eutrofierat innanhav som är kraftigt påverkat av dåliga syreförhållanden i bottenvattnet. Huvudfokus har varit att undersöka hur flöden av näringsämnena fosfor, kväve och kisel från bottensediment i Egentliga Östersjön skulle förändras om syreförhållandena i bottenvattnet förbättrades. Direkta mätningar visade att fosfortillgången i Egentliga Östersjön idag huvudsakligen regleras av fosforflöden från de syrefria bottnarna och i betydligt mindre utsträckning av sådan tillförsel från land. Läs mer

Kvävefixerande cyanobakterier är vanliga i många vatten, även i Östersjön. Genom att fixera kvävgas till användbara molekyler så undgår de själva sommarens kvävebrist, och tillför biologiskt tillgängliga kväveföreningar till systemet. Detta har ansetts negativt för Östersjöns redan övergödda vatten, men med hjälp av nya metoder visar denna avhandling att cyanobakterierna spelar en viktig roll för hungriga djurplankton under sommaren och därmed i förlängningen bidrar aktivt till produktionen av fisk. Läs mer

Östersjön anses ha befunnit sig i ett ekologiskt stabilt tillstånd vid sekelskiftet, men betraktas idag som ett av de mer förorenade haven i världen. I denna avhandling visar Markus Hoffmann att kväveförlusterna från jordbruksmark kunde vara betydande även under 1800-talet, men att det stora antalet våtmarker då gjorde att vattnet renades under färden mot havet. . Läs mer

Bottendjur bidrar till att minska mängden kväve och fosfor i havsvattnet. Djur som lever på havsbotten har stor betydelse för syresättningen och de komplexa processer som sker i havsbottnen. Men övergödning har gjort att allt fler bottnar är syrefria och därmed också saknar djurliv, något som i sin tur gör att djurens förmåga att på ett naturligt sätt minska mängden kväve och fosfor går förlorad. Läs mer

Vi är vana vid att Östersjöns algblomningar växer och frodas på oorganiska former av kväve och fosforutsläpp, exempelvis från jordbruk, industri, trafik och avlopp. Men den giftiga mikroalgen Prymnesium parvum (guldalg), som orsakar problem i Stockholms och Ålands inre skärgårdar, kan även ta upp och utnyttja organiska ämnen som humus (det bruna i sjöar), sockerarter och aminosyror. . Läs mer