Forskare och miljöanalytiker vid universiteten i Stockholm och Umeå slår larm om de nedskärningar som gjorts i medlen till miljöövervakningen av havet. I en debattartikel pekar de på de allvarliga konsekvenser som nedskärningarna kan få för havsmiljön, och uppmanar ansvariga politiker att återställa budgeten. Nedskärningarna riskerar att ge irreparabla luckor i kunskapen om havsmiljön, vilket kan få mycket allvarliga konsekvenser. Bedömningarna av havsmiljöns tillstånd blir osäkra, och underlaget för politiska beslut likaså.

Forskarna beskriver det hela som ett potentiellt dråpslag som på allvar kan hota Sveriges förmåga att bedriva ett kostnadseffektivt havsmiljöarbete och uppnå en frisk havsmiljö enligt de havsrelaterade målen i Agenda 2030.

Sveriges miljöövervakning har en lång historia och utgör den vetenskapliga grunden för åtgärdsarbetet och ett friskare hav. Den långsiktiga övervakningen och de långa tidsserierna är vår enda egentliga källa till förståelse av storskaliga och långvariga förändringar av organismer och processer i havsmiljön.

Miljöövervakningen är ett centralt verktyg för att bedöma om vidtagna åtgärder har haft effekt, och om effekten står i proportion till åtgärdernas samhälleliga kostnad. Det förutsätter obrutna tidsserier både före och efter att åtgärden har vidtagits.

Frekvenserna av mätningarna i havsmiljön var redan tidigare nerdragna till ett minimum, och ytterligare nerdragningar gör att bedömningarna inte längre kan anses vara ett säkert underlag för viktiga politiska beslut. Forskarna uppmanar därför ansvariga politiker att värna den kunskapsbaserade havspolitiken genom att i vårbudgeten åtminstone återställa budgeten för miljöövervakning till tidigare nivåer.

Förutom debattartikeln har forskarna även skrivit ett brev riktat direkt till statsråden Isabella Lövin och Magdalena Andersson.