PCB förbjöds i nästan hela världen för över 30 år sedan. Späckhuggarnas öde illustrerar på ett nästan övertydligt sätt hur svårnedbrytbar denna typ av kemikalie är.

- Situationen är allvarlig. Folk måste verkligen förstå hur illa det är, säger Paul Jepson, en av författarna till studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science till BBC. De vetenskapliga bevisen är mycket starka, och vi har tyvärr nått en punkt utan återvändo.

Det är särskilt späckhuggare som specialiserat sig på andra däggdjur, som säl och sjölejon, som är illa ute. De får i sig extremt stora mängder miljögift genom maten. De grupper som föredrar att äta fisk har något bättre förutsättningar. Men om de, liksom tidigare Östersjöns sälar, lever i förorenade områden så får de tillräckligt mycket PCB från fisken för att honorna ska bli sterila.

- Dessvärre är det vad vi ser i populationerna här runt Storbritannien, säger Paul Jepson. Honorna får mycket få, om ens några ungar, och de grupperna kommer därmed att dö ut.

Bäst chanser har de späckhuggare som lever i Arktiska och Antarktiska vatten enligt studien.