Hydroxylerade polybromerade difenyletrar i Östersjöns organismer: naturlig produktion, distribution i födoväven och biotransformation

Flera av Östersjöns djurarter, till exempel strömming och gråsäl har under de senaste decennierna blivit allt magrare. Samtidigt har halterna av naturligt producerade hydroxylerade polybromerade difenyletrar (OH-PBDEer) liksom vissa mänskligt producerade perfluorerade ämnen ökat i Östersjöns fauna. Frågan är om detta hänger ihop. Dessa ämnen har visat sig kunna störa energiproduktionen i mitokondrierna och påverka exponerade djur på samma sätt som t.ex. dinitrofenol, en substans som tidigare använts som bantningsmedel men som har förödande akuttoxiska effekter.

Hydroxylerade polybromerade difenyletrar produceras av en rad algarter i Östersjön men i avhandlingen har framförallt en rödalg, ullsläke (Ceramium tenuicorne) studerats. Substanserna produceras i ullsläke och transporteras sedan uppåt i näringskedjan via märlkräftor och storspigg till abborre. Halter i blåmussla och gråsäl analyserades också. Halterna var ofta höga, och metabola mekanismer har utretts i avhandlingen och nya analysmetoder har utvecklats.