Hydroxylerade polybromerade difenyletrar i Östersjöns organismer: naturlig produktion, distribution i födoväven och biotransformation
Flera av Östersjöns djurarter, till exempel strömming och gråsäl har under de
senaste decennierna blivit allt magrare. Samtidigt har halterna av naturligt
producerade hydroxylerade polybromerade difenyletrar (OH-PBDEer) liksom vissa mänskligt producerade perfluorerade ämnen ökat i Östersjöns fauna. Frågan är om detta hänger ihop.
Dessa ämnen har visat sig kunna störa energiproduktionen i mitokondrierna
och påverka exponerade djur på samma sätt som t.ex. dinitrofenol, en substans
som tidigare använts som bantningsmedel men som har förödande
akuttoxiska effekter.
Hydroxylerade polybromerade difenyletrar produceras av en rad algarter i Östersjön men i
avhandlingen har framförallt en rödalg, ullsläke (Ceramium tenuicorne)
studerats. Substanserna produceras i ullsläke och transporteras sedan uppåt i näringskedjan
via märlkräftor och storspigg till abborre. Halter i blåmussla och gråsäl analyserades också. Halterna var ofta höga, och metabola mekanismer har utretts i avhandlingen och nya analysmetoder har utvecklats.