Bild
Bild:
;
Tema:

Fiskrens blir till nedbrytbara plastpåsar

Det ser ut och känns som plast, kräver lite energi för att produceras och bryts ned efter drygt en månad utan att läcka ut gifter. Av fiskavfall och rödalger skapar den brittiska ingenjören Lucy Hughes nedbrytbar bioplast, en uppfinning som har potential att bli framtidens hållbara plastsubstitut.

Lucy Hughes, årets mottagare av det internationella industridesignpriset, James Dyson Award, tycker att det är obegripligt att vi i dag använder ett sådant bestående material som plast för produkter med livscykler på mindre än en dag. Hon betonar istället nödvändigheten i att använda naturens materiella alternativ och titta på produktens cirkulära ekonomi. Avfall är därför en resurs som bör utnyttjas bättre i framtiden, både av ekologiska och ekonomiska skäl. Att använda avfallsmaterial i plastproduktion ger också en produkt som skulle kosta mindre än dagens engångsartiklar.

Produkten Marinatex framställs i en process där rödalger binder proteiner utvunna från fiskskinn och -fjäll, något som skapar starka överlappande bindningar i ett genomskinligt och flexibelt arkmaterial. Det är säkrare än oljebaserade motsvarigheter och skulle kunna bli framtidens plastsubstitut för exempelvis matförpackningar och plastpåsar. Lucy Hughes menar att Marinatex flexibilitet innebär att en atlanttorsk skulle kunna generera tillräckligt med organiskt avfall för att tillverka 1 400 plastpåsar.