– Det är viktigt att man förstår hur näringsvävarna fungerar när man ska förvalta fisket. Det räcker inte att se till hur fisken och fisket förändras. Tillgången och kvaliteten på fiskens föda är minst lika viktiga, säger Lena Bergström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet.

I den nya studien har forskare från flera olika universitet undersökt hur ett antal djurgruppers hälsa och antal har förändrats i Östersjön de senaste 20 åren. Eftersom man har fokuserat på flera olika nivåer i näringskedjan ger det en bra bild av hur komplext systemet är och hur de olika arternas hälsostatus påverkar varandra. Studien visar framför allt att det finns ett samband mellan torskens och sälens hälsa och tillgången på de bottenlevande kräftdjuren ishavsgråsugga och vitmärla. Båda arter utgör viktig föda för torsken, men även för strömming, som i sin tur äts av både torsk och säl.

– Vi vet att utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön har ökat kraftigt sedan 1990-talet, till stor del på grund av övergödning. Det leder till ett minskat livsutrymme för de bottenlevande bytesdjuren. Detta har bland annat lett till att ishavsgråsuggorna blivit både färre och magrare, säger Agnes Karlsson, forskare vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.