I det grunda Kvarkenområdet gör landhöjningen att havsvikar med trösklar mot det öppna havet mer och mer snörs av. De små trösklade havsvikarna kallas för flador, och är globalt sett i det närmaste unika. På den finska sidan av Kvarken är dessa flador mycket vanliga, där finns över 1000 stycken.

Perfekta lekområden
Fladorna är perfekta lekområden för många fiskarter. De är grunda, skyddade från vind och vågor, näringsrika och värms upp tidigt på våren. Tröskeln håller kvar vattnet inne i fladan när det är lågvatten i havet. Det gör att fiskens rom inte blir torrlagd. För abborre, gädda och mört kan tillgången till flador vara avgörande för en lyckad lek, och de fiskar som finns i Kvarkenområdet är med stor sannolikhet kläckta i en flada eller i någon åmynning.

Muddring som förstör
Men en stor andel av fladorna är på olika sätt påverkade av mänsklig aktivitet. De ligger ofta i områden som är attraktiva för byggande av fritidshus, och den ökande exploateringstakten av kusten är ett stort problem.

”Muddring av tröskeln kan dränera fladan, och är det vanligaste sättet att förstöra en flada. I Västerbotten är en tredjedel av fladorna påverkade av muddringar, även om inte alla muddringar är gjorda genom tröskeln. Utdikning av skog och våtmarker är en annan aktivitet som har stor negativ påverkan på fladorna, eftersom de riskerar att bli kraftigt övergödda av den ökade näringstillförseln”, berättar Johnny Berglund, marinbiolog vid länsstyrelsen i Västerbotten. Johnny och hans svenska och finska kollegor inom projektet Kvarken Flada arbetar med att undersöka och restaurera fladorna.

De flesta påverkade av mänsklig aktivitet
”Vi försöker ta reda på hur mycket påverkan fladorna klarar av utan att deras viktiga funktion för fisk och biologisk mångfald försvinner. Idag är över 60 procent av fladorna i Kvarkenområdet påverkade av mänsklig aktivitet. Genom våra inventeringar av bland annat fiskyngel och vattenväxter kommer vi att kunna svara på hur stor effekt denna påverkan har”, säger Johnny.

Fladarestaurering
En del av projektet Kvarken Flada går ut på att restaurera flador, så att de återfår sin viktiga biologiska funktion. Hur har man då gjort, konkret, för att restaurera fladorna?
”Än så länge har vi restaurerat två flador, men fler är på gång. I Västerbotten har vi återställt en muddrad fladatröskel genom att fylla igen muddringen. I Österbotten har vi bytt en vägtrumma som utgjort ett vandringshinder för fisk som vill vandra in till fladan för att leka. Det planeras också för en tredje typ av restaurering där vi kommer att återställa en utdikad våtmark, vars dikessystem mynnar ut i en flada. Diket intill våtmarken ska restaureras så att vattennivån i våtmarken stiger. På det sättet kan även våtmarken fungera som lekområde för fiskar och grodor samtidigt som våtmarkens vattenrenande funktion återställs.”, berättar Anniina Saarinen, koordinator för projektet.

Treårigt EU-projekt
Kvarken Flada är ett treårigt Interreg Botnia-Atlantica-projekt som genomförs i samarbete med Finland och med stöd av Havs och vattenmyndigheten. Länsstyrelsen i Västerbotten är projektansvarig i Sverige och har vid analyser av data hjälp av forskare vid SLU i Sverige och Naturresursinstutet i Finland. Projektet är inne på sitt tredje och sista år. Målet med projektet är att visa vilka områden som är extra värdefulla att bevara och vilka typer av mänskliga aktiviteter som är mest skadliga för fladorna.