EU:s fiskeministrar beslutade i december om ett fortsatt fiskestopp för europeiskt ål även 2019. I år utvidgas dessutom beslutet och gäller också ålar som är mindre än 12 centimeter (i praktiken glasål). Förbudet gäller även fritidsfiske samt ålfiske i Medelhavet, men inte i insjövatten. Enligt EU-beslutet ska fiskestoppet vara under en sammanhängande period på tre månader, men det är upp till varje enskilt land att själva besluta exakt vilka månader under perioden augusti till februari som förbudet ska gälla.

Det svenska kustfisket efter ål bedrivs i huvudsak på utvandrande blankål från maj till december och sker främst i Kalmar, Blekinge och Skåne. HaV vill lägga förbudet under en period då den blankål som passerar kustområdena i Öresund har relativt goda möjligheter att vandra vidare till sina lekområden i Sargassohavet.

Liksom förra året föreslås förbudet gälla 1 november 2019 till den 31 januari 2020. När förbudet infördes förra året uppskattade HaV att det svenska kustfisket efter ål skulle minska med 22 % (35 ton) jämfört med snittet för åren 2015-2017. Minskningen blev dock bara 19 ton, en minskning med 12 %.

- Minskningen blev lägre än förväntat vilket beror på att fiskarna fiskade tidigare under säsongen. I alla områden utom ett ökade fisket i september och oktober 2018 i jämförelse med genomsnittet för de två tidigare åren. Det visar på att det i de östra områdena går att fördela fisket och starta tidigare, vilket dock inte går västerut med tanke på hur och när ålen vandrar, säger Sofia Brockmark, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.

Henrik Svedäng, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum, är kritiskt till HaV:s val av datum, och anser att ålfisket borde förbjudas helt.

- Återigen väljer man att lägga fiskestoppet under den period då fisket fångar minst mängd ål. Hade det legat under perioden augusti-oktober, vilket är alternativet, hade fångstminskningen blivit större och fler ålar hade räddats. Tiden håller på att rinna ut för den europeiska ålen. Det borde således inte bara vara ett stopp i tre månader utan ett totalt moratorium, säger han i en intervju med Baltic Eye.

Den europeiska ålen utgör ett enda bestånd och dess utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Europa. Att under ett år begränsa ett visst fiske i ett delområde bedöms ge en mycket begränsad effekt på hela beståndets möjlighet till långsiktig återhämtning.

– Vi behöver fortsätta att utveckla arbetet för att ålen ska kunna återhämta sig och nå upp till nivåer som anses hållbara på lång sikt. Inte bara här i Sverige utan i alla EU-länder. Det betyder att vi anser att en stopperiod inte är lösningen för ålbeståndet utan att mer behövs göras, säger Sofia Brockmark.

Håkan Wickström som är ålforskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU efterlyser en större samordning och samsyn, både av ålförvaltningen i stort och av de nu införda fiskestoppen.

- Fiskestoppen behöver samordnas så att inte att land fångar den ål som en månad innan släppts vidare av ett annat land ”uppströms”. Men ska vi rädda ålen räcker det inte med begränsade fiskeförbud utan då behöver vi framförallt minska annan mänsklig påverkan på ålbestånden som till exempel vattenkraften. Och alla länder i EU måste göra det de tagit på sig i sina ålförvaltningsplaner, och leverera de data som behövs för att göra korrekta uppskattningar av ålbeståndets storlek, säger Håkan Wickström.

HaV:s förslag ska nu ut på remiss och myndigheten hoppas kunna fatta ett beslut i slutet av maj.