I larmrapport efter larmrapport når oss beskeden om att torsken i Östersjön och Kattegatt inte mår bra. Den är mager, full av mask och varannan fisk dör av svält. Storleken för könsmognad har minskat betydligt och i mitten av mars rapporterade forskare från SLU att man hittat en elva centimeter lång rombärande torskhona.

Men i Ålands hav simmar det välmående, stora torskar som skiljer sig markant från övrig Östersjötorsk och dessa har nu väckt ett försiktigt hopp för övrig torsk i Östersjön.

– Torsken i Ålands hav är oerhört spännande för den mår väldigt bra jämfört med i södra Östersjön. Den är stor och har bra kondition, säger Ulf Bergström, Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, till SVT.

SLU-forskaren Ulf Bergström är projektledare för ett forskningsprojekt som nu ska utreda vad det är som är så speciellt med Ålandstorsken. Den stora frågan som man vill ha svar på är om Ålandstorsken kan ha en framgångsrik befruktning i den låga salthalt som råder i området. Normalt krävs saltare vatten för en lyckad befruktning hos torsk.

– Vi kommer att få allt sötare vatten i Östersjön och finns det då fisk som har anpassat sig till lägre salthalter är det extra viktigt att bevara dem, säger Ulf Bergström till SVT. Han menar att ett torskbestånd anpassat för en låg salthalt vore unikt för världen och samtidigt innebär ett hopp för torsken i Östersjön.

Om Ålandstorsken har anpassat sig till miljön på ett ställe kanske den kan göra det även på andra ställen. Forskarna är dock försiktiga och utgår just nu från att Ålandstorsken inte är ett eget bestånd. Ett större antal individer behöver undersökas för att ta reda på mer. Mer information väntas efter försommaren, när torskarna leker och man kan göra nya befruktningsförsök.