Harren i Bottniska viken är lite av ett mysterium. För 10000 år sedan vandrade den in i det som skulle komma att bli Östersjön. Invandringen skedde från flera håll. I kustområdena och i älvarnas mynningsområden möttes de olika bestånden. Märkligt nog kvarstår de genetiska skillnaderna mellan bestånden idag, 10 000 år efter att de möttes. De harrar som kom från öster verkar inte gå upp i de svenska älvarna, trots att möjligheten funnits i åtminstone 6000 år. De harrar som kom in från väster går inte över till den östra sidan.

Olika bestånd av havslekande harr
En del av populationen har anpassat sig till det bräckta vattnet. Dessa harrar leker i kustområdena i Bottniska viken, men går inte upp i älvarna. Hittills känner man bara till två lekplatser i hela världen för den havslekande harren. Dessa två områden, i Bottenviken och Norra Kvarken, är de enda kända observationerna som bevisar att harren faktiskt leker i havsmiljö. Men det bör finnas fler lekplatser, med tanke på mängden harr som finns i området, framförallt i Norrbotten.

Andreas Broman, biolog vid länsstyrelsen i Norrbotten, berättar att det finns många frågetecken kring harren som behöver rätas ut. Han hoppas att projektet ska ge en hel del svar kring vilka miljökrav den havslekande harren har, och varför en del bestånd är starka och andra svaga.
”Det verkar som om det finns flera bestånd av den havslekande harren. Vissa av dessa är akut hotade, medan andra är i ganska gott skick. På den finska sidan har den havslekande harren försvunnit helt från vissa områden där den tidigare funnits. Vi vet ännu inte varför, men hoppas att projektet ska ge oss en del svar.”

Genetiska studier kommer att göras inom projektet, för att få bättre grepp om hur de olika bestånden är avgränsade från varandra, och om det finns något genetiskt utbyte dem emellan. Dessa analyser kan också ge svar på om de havslekande bestånden härrör från den västra eller östra populationen.

Sportfiskare hjälper till
Harren i Bottniska viken har inte övervakats på ett standardiserat sätt, så det är svårt att veta hur tillståndet egentligen är i de olika bestånden. En viktig del av projektet är att samla in information från såväl sportfiskare som yrkesfiskare.
”Utifrån den information vi har sedan tidigare och den vi får in nu genom projektet kommer vi att inventera lekplatser. Där vi hittar ägg kommer vi bland annat att beskriva djup, bottensubstrat och vegetation. I slutändan handlar det om att ta fram förslag på åtgärder som kan förbättra situationen för de bestånd som idag är svaga.” säger Andreas.

Projektet finansieras av Havs- och vattenmyndigheten, och kommer att pågå under 2019 och 2020.