I Havs- och vattenmyndighetens rapport redovisas i år underlag för sammanlagt 49 arter av fisk och skaldjur i svenska hav, samt sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren.

Vid bedömningen av hur bestånden utvecklas så tittar forskarna bland annat på dödlighet, förmåga till reproduktion och hur stort fisketrycket är. I rapporten görs också en bedömning av om fångsterna av respektive art, i olika havsområden och i sjöar, kan öka eller bör minskas för att hålla beståndet vid god status.

- Det jag själv har blivit mest överraskad av i årets rapport är betydelsen av fritidsfisket för många arter. Det är först nu som vi börjar ha tillförlitlig statistik på fritidsfisket. Vi har ett flertal insjöarter som förekommer även i kustnära miljöer där fritidsfiskets fångster är minst lika stora, och i många fall även mycket större, än yrkesfiskets. Exempel på sådana arter är abborre, gädda och sik. Hummern på Västkusten påverkas också väldigt starkt av fritidsfisket, som fångar 80-90 procent av de totala fångsterna, säger Johanna Mattila, forskningsledare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.

I rapporten görs bedömningen att statusen för hälleflundra och havskatt i Skagerrak och Kattegatt, samt för gös i norra Östersjön, nu är så dålig att arterna inte bör fiskas alls. Längs Egentliga Östersjöns kust fortsätter beståndet av gädda att minska, och samma gäller för siklöja i Bottenviken och Vänern.

I östra Östersjön och Kattegatt minskar mängden lekmogen torsk. Torsken i Skagerrak visar något förbättrad status men forskarna rekommenderar ändå att lägre fångster tas upp då fisketrycket fortfarande är för högt. I Nordsjön ökar dock beståndet av torsk successivt. Forskarna drar slutsatsen att fisketrycket på makrill i Nordostatlanten är för högt och inte hållbart över tid, och läget är också bekymmersamt för både den europeiska hummern och flodkräftan.

- Det är olyckligt att vi inte lyckas få ner fisketrycket på flera internationellt förvaltade arter, som torsk och makrill. Detta trots att vi har och även tidigare haft tillräckligt med kunskap om påverkansfaktorer och konsekvenserna av otillräckliga förvaltningsåtgärder. Ålen är ju också ett sorgebarn som påverkas starkt av inte bara internationellt fiske utan även av till exempel vattenkraft och andra fysiska hinder på vandringsvägarna.

Det finns dock positiva trender. Det ser bättre ut för marulk, gråsej och kummel i Nordsjön, torsk i Nordsjön och Skagerrak, samt rödspätta i södra Östersjön och Kattegatt. Bestånden av sik växer i både Vänern och Vättern. I Vättern växer även bestånden av röding, lake och siklöja. Efter historiskt låga nivåer av siklöja i Mälaren ser man också en liten återhämtning.
- Det är glädjande att se att aktiv fiskförvaltning och påföljande minskande fisketryck på flera, tidigare överfiskade, bestånd nu leder till att de återhämtar sig och växer, säger Johanna Mattila.

Rapporten Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018 har tagits fram av institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua), på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, HaV.