Att ett område klassas som skyddat innebär inte automatiskt att det är en frizon för havets invånare. I en färsk studie har forskare undersökt över 700 europeiska skyddade marina områden, Marine Protected Areas (MPA). De såg då att trålaktiviteten i själva verket är i snitt 38 procent högre innanför skyddade områden än utanför. Och hotade arter, som hajar och rockor, är fem gånger vanligare utanför de skyddade områdena.

- Det borde vara tvärtom. När något heter ett skyddat område, behöver det faktiskt skyddas. Vi vet att när områden faktiskt är skyddade så levererar de: arter återhämtar sig, den biologiska mångfalden ökar och fisket gynnas också, eftersom fisktillgången ökar och ger spill även utanför dessa områden, säger Boris Worm, professor vid Dalhousie University i Kanada och ledare för projektet, i en intervju för The Guardian.

FN:s mål är att år 2020 ska 10 procent av haven ska vara skyddade. Ett problem, menar forskarna, är att många områden inom EU inte innefattar skydd mot kommersiellt fiske. Trots att alla MPA har skydd av mångfald som ett övergripande mål, så förekommer trålning i 59 procent av dessa.

Utifrån sina resultat rekommenderar forskargruppen därför att man utvecklar och tillämpar minimikrav för skydd av biologisk mångfald för vad som ska kallas Marine Protected Area.