Bild
;
Tema:

Evolution i expressfart

Havets snabbaste artbildare finns i Östersjön. Det är skrubbskäddan, flundran, som visat sig vara två olika arter; en som lägger sin rom på botten och en vars rom flyter i öppet vatten. Genetiska studier visar att de har utvecklats parallellt under 3000 generationer. Det innebär att artbildningen har skett rekordsnabbt för att vara en marin art - på mindre än 8500 år.

Det har länge varit känt att skrubbskäddan i Östersjön haft två olika fortplantningsstrategier: en utsjölekande variant med ägg som flyter i vattenmassan och en kustlekande variant med ägg som sjunker till botten. Det senare är en anpassning till förutsättningarna i norra Östersjön där salthalten i vattnet är för låg för att äggen ska kunna flyta. Den utsjölekande flundran kräver högre salthalt för att kunna reproducera sig och finns därför inte i norra Östersjön.

En ny genetisk studie visar att dessa två varianter av skrubbskädda är isolerade från varandra och är skilda arter. Bevis för sådan här artbildning i marin miljö är oerhört ovanliga, och de som är kända sedan tidigare har skett under en tidsrymd på hundratusentals till miljontals år. Skrubbskäddornas artbildning på mindre än 3000 generationer är därmed rekordsnabb.

Resultaten hjälper till att förklara den dramatiska nedgången av flundrepopulationen som har observerats längs finska kusten. Den bottenlekande populationen har aldrig varit särskilt stor, och när det för några decennier sedan fanns stora mängder flundra var det en import av flundror från saltare vatten längre söderut. Övergödningen och den ökande syrebristen i djupområden i öppna Östersjön har gjort att den importen har avstannat.