Avhandlingen fokuserar på beteendeaspekter som rör samspelet mellan djurplankton, fisk och deras omgivande miljö.

Behovet av de specifika studierna har sin grund i frågeställningar som kommit upp i samband med ett försök till biomanipulation av ett kustområde (Himmerfjärden). Målet med biomanipulationen är att kraftigt förstärka gösbeståndet i fjärden och därigenom motverka effekterna av förhöjda närsalthalter i området. Ett flertal studier genomfördes därför.

Resultat visar att den invaderande rovvattenloppan (Cercopagis pengoi) föredrar att äta stora hoppkräftor vilket kan konkurrera med många fiskars diet. Om rovvattenloppan skulle öka till följd av biomanipulationen skulle detta kunna motverka manipulationens syfte, men andra aspekter av artens biologi gör detta osannolikt. Vidare visade studierna att gösyngel uppfödda i relativt naturlig miljö (stora odlingsdammar) är bättre anpassade och därav troligen har en större chans att överleva efter utsättning, jämfört med yngel som odlats i tank. Dessutom undersöktes olika biologiska- och miljörelaterade faktorers påverkan på varför olika arter av hoppkräftor dygnsvandrar i vattenmassan, från djupt vatten på dagen till närmare ytan på natten.

Den övergripande slutsatsen av avhandlingen är att beteenden, inte endast direkta trofiska interaktioner, har stor betydelse när man studerar ekosystem. Studierna genomfördes vid Stockholms universitet med stöd från stiftelsen Baltic Sea 2020.