Avhandlingen beskriver i vilken omfattning Östersjöns försämrade miljötillstånd kan kopplas till förändringar i klimatet och i vilken omfattning den ökade tillförseln av näringsämnen har påverkat situationen. Till stor del har arbetet bestått i att utveckla en matematisk modell för Östersjöns marina system och här har även det marina kolsystemet inkluderats. Det innebär att även långtidsvariationer i pH har beräknats; både planktondynamik och den försurning av vattnet som åtföljer ökande halter av koldioxid i atmosfären. Perspektivet i avhandlingen är i huvudsak en historisk återblick grundad på en rekonstruktion av Östersjöns klimat sedan år 1500. Modellresultat visar att historiskt sett så har Östersjön troligen läckt koldioxid, eller med andra ord fungerat som en koldioxidkälla till atmosfären. Men, det ökade upptag av koldioxid som följer en ökad planktonproduktion har ändrat på detta. De senaste årtiondena, då effekterna av övergödning varit påtagliga, så har Östersjön fungerat både som källa och sänka för atmosfäriskt koldioxid beroende på säsong.