Bottenfaunan i Kattegatt har minskat såväl i artrikedom, individtäthet som biomassa under det senaste decenniet. Särskilt tydligt är detta för lokaler i öppna havet som är belägna på större djup än tjugofem meter. Individtätheten och biomassan har halverats och antalet arter har minskat med en tredjedel. Även för de mer kustnära grundare lokalerna kan man skönja en liknande utveckling, även om förändringarna där inte är statistiskt signifikanta. Liknande resultat finns från den danska delen av Kattegatt och Öresund. Det verkar som om det är fråga om en storskalig förändring.