Sillen har exploaterats sedan urminnes tider och av förvaltningsskäl är det viktigt att känna till den genetiska strukturen hos arten. Fiske kan minska genetisk diversitet och förändra naturlig evolution genom selektion. De genetiska skillnaderna mellan olika populationer av sill och strömming i Nordsjön, Västerhavet och Östersjön är små men tillräckliga för att uppskatta ursprung av blandade stim. Strukturen har inte förändrats under en 24-årsperiod, trots att delar av beståndet halverats under tiden. En av de genetiska markörerna visar påverkan av selektion som kan bero på anpassningar till brackvatten. Östersjöbeståndet kan därför utgöra en distinkt evolutionär linje, och trots att beståndsstorlekarna är väldigt stora finns det tecken som tyder på att det lokalt kan vara relativt få fiskar som ger upphov till kommande generationer. Detta bör beaktas vid förvaltning så att den genetiska mångfalden inte utarmas.