Så funkar det: Otolitkemi
Här berättar vi om olika tekniska manicker och lösningar som hjälper havsforskarna i deras arbete. Den här gången presenterar vi otolitkemi.
Vad?
Otoliter är fiskarnas hörselstenar. De lagrar in ämnen från omgivningen när de växer. Genom att analysera de inlagrade ämnena i otoliten kan man följa vilka ämnen fisken har varit utsatt för under sin livstid. Man kan även avgöra ålder hos vissa arter, till exempel torsk, eftersom inlagringen av ämnen varierar mellan olika säsonger och bildar årsringar precis som hos träd.
Överst: Halten av mangan i en otolit från torsk. Mangan frigörs från havsbotten vid syrebrist, och inlagringen i otoliten gör därför att man kan se när torsken har varit utsatt för syrebrist. Områden med gult/rött innehåller högre halter av mangan. Nederst: Halten av strontium i en otolit från strömming. Ju högre salthalt vattnet har, desto mer strontium innehåller det. Därmed kan man följa hur strömmingen vandrat mellan söt- och saltvatten. Röd färg innebär mer strontium. Foto: Yvette Heimbrand.
Hur?
Först gjuter man in otoliten i plast och sågar eller slipar ner den så att man får ett tunt tvärsnitt. Därefter kan otoliten analyseras med olika metoder.
En metod är att köra med en laserstråle över otoliten och bränna bort material längs en linje från kanten in till kärnan. Materialet förs sedan in i en så kallad masspektrometer, som genom att sortera ämnen efter vikt kan se vilka ämnen som finns där och mäta koncentrationen av dem.
En annan metod är att använda en gigantisk synkrotron, en partikelaccelerator som skickar en röntgenstråle mot otoliten. När strålen träffar otoliten reflekterar den ut ljus med olika våglängder beroende på vilka ämnen den innehåller.
Varför?
Med hjälp av otolitkemi kan forskarna få en mängd information om en fisks liv. Bland annat kan halten av mangan i otoliten visa om fisken har varit utsatt för syrebrist. Halten av ämnet strontium visar vilken salthalt fisken har befunnit sig i, till exempel om den har vandrat mellan söt- och saltvatten.