Latrinet ska bort

Krönika

Björn Carlsson Grundare av stiftelsen BalticSea2020. Stiftelsens målsättning är att till år 2020 medverka till så många åtgärder som möjligt vilka med stor sannolikhet är bra för Östersjön. Sedan BalticSea2020 började sitt arbete 2006 har stiftelsen startat över 80 projekt för ett friskare hav och livskraftiga rovfiskbestånd, och bidragit till att fler än 20 vetenskapliga artiklar publicerats samt finansierat fem TV-filmer som kopplats till interaktivt skolmaterial.
Ett av Baltic Sea 2020:s projekt är att restaurera ett mycket övergött och förorenat viksystem i Stockholms skärgård. Ett viktigt led är att minska mängden fosfor i vattnet genom att binda den fosfor som finns till sedimenten med aluminium och att minska läckaget av fosfor till vattnet. Hälften av läckaget från land kommer från enskilda hushåll. Det är nog inte unikt, utan typiskt för områden utan kommunalt avloppssystem. Dåliga avlopp är ett försummat problem. Det finns cirka en miljon fastigheter i Sverige som inte är anslutna till kommunala reningsverk. Av dessa beräknas ungefär 700 000 ha WC och resten torrtoa.

Vad kan man göra? Ett sätt är att bygga lokala reningsverk med höggradig rening och fosforfällning. Det görs nu på privat initiativ i en by på ön Möja, med avsaltningsanläggning för vatten och reningsverk för cirka 100 fastigheter. För enskilda fastigheter är huvudprincipen att skilja på latrin och vatten från bad, disk och tvätt, som är 75 procent av ett hushålls vattenförbrukning. Detta vatten kan gå till enkel markinfiltration eftersom vi nu har fosfatfria tvätt-och diskmedel. WC-avlopp ska, helst med vakuumtoalett för att spara vatten, ledas till sluten tank som slamsugs och forslas till reningsverk. Infiltration, som är vanligt i dag, bör förbjudas. Den kan bromsa läckage av fosfor, men så småningom blir marken mättad. Fosforn når då havet antingen direkt eller via grundvattnet som riskerar att bli otjänligt som dricksvatten. En medelstor ö i Stockholms skärgård med 175 fritidsfastigheter har nyligen fått förbud att använda vattnet i brunnarna för förtäring.

Än mer försummat är problemen med torrdass. En av de större öarna i Stockholms skärgård, med över 100 permanentboende och närmare 3 000 fritidsboende, hade vid en inventering 2012 ungefär 80 procent torrdass. Allt fler kommuner avskaffar latrinhämtning av arbetsmiljöskäl. I stället förordas "enskilt omhändertagande", vilket innebär att latrinet grävs ner eller komposteras lokalt. Många tror att detta löser problemet, men det är fel. För att näringsämnen ska försvinna måste de växter som tar upp näringen skördas och forslas bort. Det sker normalt inte. För att binda den näring som produceras av två personer som är i sitt fritidshus fem veckor per år måste man odla mer än 200 kg morötter. Näringsämnena ackumuleras i marken, och når så småningom vattendragen direkt eller via grundvattnet. En lösning är att ha nedgrävda tankar där latrintunnorna töms i marknivå och slamsugs på samma sätt som WC-tankarna. Det är en billig lösning som kan genomföras snabbt om det blir lag.

EU:s vattendirektiv från 2000, infört i svensk lag 2004, kräver god ekologisk status på alla inlands-och kustvatten till 2015. Det kommer inte att bli möjligt, men kan skjutas till 2021 eller senast 2027. Däremot skall åtgärdsprogram finnas 2015. Mycket litet har hittills gjorts, så det är bråttom. Det är mycket viktigt för både kustmiljön och det öppna havet, eftersom ett friskt kustområde kan fungera som filter för föroreningar från land och som en sänka för fosfor som kommer från öppna havet.

Björn Carlsson

Om tidskriften

Havsutsikt är tidskriften för dig som vill hänga med i vad som är på gång inom svensk havsforskning. I tidskriften får du svar på många frågor, men också en inblick i de frågor som ännu inte forskningen klarat av att besvara. Artiklarna är skrivna av forskarna själva, och anpassade för en bred publik av redaktionen. Läs mer


Sök i arkivet